Solgun Anna Elisabet f -43, Jan Signar f -45, Siv Katarina f -50 och Per Tomas f -48
och 1950 föds lillasyster Karin Gunilla.
Familjen Lidström, Hulda Constance f 1920 och Signar Alfons Hivians f 1915
och barnen Karin, Jan, Solgun, Tomas och Katarina fotograferad hos Öjeby foto året var 1967
Fotot från Öjagatan 12
är en reaktion på ett allt snabbare tempo i samhället.
Det började med surdegsbak för några år sedan och trenden att göra saker som tar tid,
helst analogt, kommer att fortsätta tror analytikerna. Det är främst den tekniska utvecklingen,
med smarta telefoner, och att vi är ständigt uppkopplad, som vi blir stressade av.
Den långsamma trenden kan delvis ses som ett försök att hantera stressen.
Många verkar vilja släppa taget om den snabba tekniken och jobba med händerna,
nu är det en snabb uppgång för stickning, virkning och annat handarbete.
När man jobbar med händerna kan man koppla bort världen utanför och verkligen tänka efter.
Min kära ”gubbe” säger att han mår mycket bättre av en stund på vedbacken än att stressa iväg
på gymmet till konstgjorda maskiner…
Jag tycker det är avkopplande och ger mig tid till många nya och gamla tanker när jag sätter
mig mig trimbordet och kardar och kammar någon av mina pudlar, eller går ut och påtar i jorden och
flytta om några växter, det är mitt handarbete och mitt sätt att stressa av.
”Vi bör se på vårt informationsintag på samma sätt som det vi stoppar i munnen.
Att gå en informations-diet och ta en Facebook-fasta då och då.
Vi ser början på en sådan rörelse idag”
säger Paul Alarcón i Fritid P-T lördag 10/8-13
Långsamma trender:
LP-skivan är tillbaka
Baka surdeg
Analog fotografering
Slow food
Långsamma städer
Långsamma tv-program, Gubben i stugan redan en klassiker.
livet på nätet läser jag i en artikel i dagens P-T.
” Allt fler svenskar lever sina liv uppkopplade. Många lämnar bara nätet när de sover.
Mejl, sms, Facebook och Twitter sköljer in över både privatliv och jobb.
För det flesta är det något positivt, men när vi väntar oss allt snabbare respons kan
tålamod och empati ta stryk.”
Enligt artikeln så använder hela 70% av svenskarna internet i hemmet varje dag, i snitt
18 timmar i veckan.
Där ute pågår det verkliga livet, medan vi ägnar allt mer tid åt att vara uppkopplade på nätet.
Det är mycket som skrivs på facebook,
och mycket är bara trams.
Men denna dikt är verkligen tänkvärd och en påminnelse för oss alla
om att leva i ”det verkliga livet” och ta vara på den tid vi har varandra.
Kram till er alla!
Livet är bräckligt
Ta hand om dem omkring dig
Inte bara i svåra stunder, utan i varje ögonblick
Du vet aldrig när du plötsligt inte kan ge någon en kram längre
säga goda ord, se dem igen.
… Så var GENERÖS med kärlek
Var tacksam och ödmjuk.
Titta inte tillbaka, utan se framåt och älska…
En NUTID
fylld med kärlek skapar de bästa förutsättningarna
för en varm framtid… ♥♥♥
Blir du mångalen i kväll eller romantisk?
Jag tror att vi bestämmer oss för de andra alternativet, brygger oss en kopp gott kaffe
och smuttar på ett glas god likör.
Tiden går fort och hösten är här och kvällarna blir mörka och dystra…
jag gillar inte höstmörkret, även om det är mysigt att få börja tända ljuslyktor.
Jag är ingen höstmänniska, jag vill ha långa ljusa kvällar som inte har något behov av tända lampor,
men jag älskar vintern när snön har lagt sig på taken och på träden…
Här kan du lyssna till Cumulus Höstvisa
Höstvisa
Text: Tove Jansson
Musik: Erna Tauro
Vägen hem var mycket lång och ingen har jag mött,
nu blir kvällarna kyliga och sena.
Kom trösta mej en smula, för nu är jag ganska trött,
och med ens så förfärligt allena.
Jag märkte aldrig förut, att mörkret är så stort,
går och tänker på allt det där man borde.
Det är så mycket saker jag skulle sagt och gjort,
och det är så väldigt lite jag gjorde.
Skynda dej älskade, skynda att älska,
dagarna mörknar minut för minut.
Tänd våra ljus, det är nära till natten,
snart är den blommande sommaren slut.
Jag letar efter nånting som vi kanske glömde bort
och som du kunde hjälpa mej att finna.
En sommar går förbi, den är alltid lika kort,
den är drömmen om det man kunnat vinna.
Du kommer kanske nångång, förr’n skymningen blir blå
innan ängarna är torra och tomma.
Kanske hittar vi varann, kanske hittar vi då på
något sätt att få allting att blomma.
Skynda dej älskade, skynda att älska…
Nu blåser storm därute och stänger sommarns dörr,
det är för sent för att undra och leta.
Jag älskar kanske mindre än vad jag gjorde förr
men mer än du nånsin får veta.
Nu ser vi alla fyrar kring höstens långa kust
och hör vågorna villsamma vandra.
En enda sak är viktig och det är hjärtats lust
och att få vara samman med varandra.
Skynda dej älskade, skynda att älska…
Höstvisa opa Piitmåle
Väjen heim han var mötje lang
å inge ha i ståjtt ehåop vä,
nö vàal kwelan tjùlma å säjn.
Kom å djiv mä nalta trååjst
för nö jär i gåode så tråjtt
å vä ein gang gåode så åle:n.
Åller la i märke dell förut
att mörkre jär så storbråka,
i gå å gronna opa ållt i skull bö djära.
Hä fensh så mötje ådé
i skull ha sagt å djårt
å hä jär så åohudjelitt litte i gjåord.
Stjön dä gullong, skjön dä å älsk,
dågan mörken öte för öte
Tend jusa våre, hä jär nera öte nåtta
snart jär n sleut haina sommarn.
Översättning av Tove Janssons Höstvisa
Notera att dikten är översatt ”rakt av” och följer inte melodin, översättningen är inte ämnat som vistext.
Ingen puss på nosen….
Det började med att de små hundarna hittade kattbajs och som förstås var väldigt
intressant. Inte nog med det så hade de fastnat kattbajs i Miras långa vita öron,
det bar snabbt iväg till duschen för att få bort eländet.
Naturligtvis hade lilla Solvei också fyndat så hon hamnade också i badet.
För att ta det säkra före det osäkra, så fick alla hundarna en avmaskningskur, även om
våra katter är innekatter så händer det ibland att någon lite mus dumdrististigt kryper in
i katthuset.
Så därja, nu ligger dom och sover så oskyldigt efter frukost,
de älskliga små sötnosarna….
Mycket har hänt sedan lilla huset bytte ägare 1996.
Huset byggdes som sommarstuga 1969-70 av mina svärföräldrar och då var hela Näsudden enbart ett
sommarstugeområde, nu har området ändrat karaktär, ett flertal stugor har bytt ägare och fler och fler bygger
för permanent boende. Vägen hit har genom vägföreningens omsorg rustats upp så nu kör vi på asfalterad väg.
En annan stor förändring är att vi nu har kommunalt vatten och avlopp inkopplat.
Vintern 2001 gick flyttlasset mot Näsudden till lilla huset som hade byggts om och fått en tillbyggnad.
Det var flera som gav oss rådet: ”Riv bort den gamla stuga och sätt upp en helt ny istället”
Javisst hade varit mycket enklare men…
att riva det som är så gediget byggt och har så mycket god atmosfär, det går bara inte.
Då och då kommer tanken om vad ”de gamla” skulle säga om de fick se hur det ser ut idag, jag vill tro
att de skulle känna sig ganska nöjda över att huset fortsätter att leva i samma anda och att deras
livsverk uppskattas och tas om hand. Jag kommer också ihåg att svärmor brukade säga att hon önskade sig
en litet sovrum bakom öppna spisen och nu finns där ett litet rum…
Mor Huldas vackra, virkade köksgardin.
Mera nostagi från Lilla Huset i Viken…
”Ett gott samvete ger en god sömn…
En underbar bild av en underbar svärfar…”
Det hörde verkligen inte till vanligheten att svärfar Signar låg på latsidan, han var den som alltid
var i full gång med arbete och hade alltid några nya projekt.
Det vackra gamla fönstren finns kvar men den typiska bruna 70-talsfärgen har bytts till vitt,
men de av svärmor Huldas flitiga fingrar, vackra, virkade gardiner passar fortfarande bra.
Här sitter kära svärmor och skiner i kapp med solen och utan handarbete för ovanlighetens skull…
inte heller ofta att man fick med henne på bild,
det är så här vi minns; solbrun, varm och go’…
Det här är ett foto från tidigt 70-tal när Lilla Huset var ganska nybyggt och
man hade ännu inte gjort badpoolen.
Men oj, så små björkarna var och nu pratar vi som nu bor här att vi måste kapa ner några träd
som har blivit så höga att det skymmer både morgon- och kvällsolen.
Tiden går fort märker man.
Här är det Bosse och Gittan från Södertälje som är på besök.
Det är många middagar och kaffe med fika som har bjudits vid detta bord.
Det här bilderna är från sommaren 1980, Morfar med barnbarnet Jens som fyller 1 år och som får
en gosig ”Griseknoen” av kusinerna Anna och Jonas.
Mer nostalgibilder finns i våra gamla album, kommer säkert en annan gäng…
Så är skriver Euskefeurat: ”Har skrivit lite på en rasistisk, förlåt, ”islamkritisk” blogg, som länkat till några Youtubeklipp med oss, och bett dom ta bort dom, eftersom vi inte riktigt känner oss bekväma med att finnas i deras sällskap. Föreslog som alternativ vår låt Flyktingarna, som ju kanske balanserar upp deras hat lite grann. Det tog hus i helvete kan man väl säga. Om man inte genast vill stoppa invandringen och göra lite etnisk rensning så är man närmast jämställd med hedersmördarna. Logiken är knivskarp, eller så inte…. Sanslöst billig och dålig retorik.”
Här kan du lyssna till Flyktingarna av EUSKEFEURAT
EUSKEFEURAT
FLYKTINGARNA
D A
Jag tog på mig skjortan, drog på mig byxorna,
D E
tog stövlarna på och knallade ut
D A
jag gick bort till vebon och tog en av yxorna
E
Nu var det över. Nu var det slut.
A
Nere vid sjön såg jag föräldragården
D E
där min mamma bott kvar fram till att ålderdom
A
och demens tvingat in henne på åldringsvården
E
Ända sen dess hade kåken stått tom
Det var nångång i slutet av sommarn det hände
jag fick besök utav sonhustrun min
Hon bad om hjälp för några hon kände
Inom en vecka så flytta dom in
Språket det kunde jag inte begripa
Men med miner och gester kom vi en bit
Jag förstod att dom satt i en helvetes knipa
och att det var därför som dom kommit hit
Svårast av allt var nog ändå att fatta
att dom som hade lämnat sitt hemland och flytt
Här blev förhörda och ifrågasatta
och tvingades hålla sig gömda på nytt
Kvinnan hon genomled sömnlösa nätter
Med lamporna på för att känna sig trygg
Mannen bar märken från cigaretter
Som vakterna hade bränt in i hans rygg
Pojken var ängslig, vem kunde väl veta
Vad han varit med om för slags jävulstyg
Men jag såg när jag gick till sjön för att meta
Hur pojken smög efter och titta, i smyg
Sommarn blev höst. Hösten blev vinter.
Mörkret var tungt. Vintern var svår.
Sonhustrun kom med julhyacinter.
Vi överlevde. Vintern blev vår.
Han laga köksklockan som hade stannat
sen blev han tårögd och krama min hand
Hon bjöd på bröd som smaka nåt annat
Hon sov med lamporna släckta, ibland
Pojken han övervann tvivel och tvekan
Han fick ett metspö som bara var hans
Ibland så satt vi i timmar i ekan
Allting var enkelt, Framtiden fanns.
Klockan fyra på natten, med utvisningsorder
Kom åtta poliser. Aktionen var snabb.
I båthuset väntar ett metspö. Det står där
och väntar förgäves på en femårig grabb
Själv står jag med yxan i näven och ser ingen
anledning att nånsin flagga nå mer
Flaggan den postar jag väl till regeringen
Flaggstången den ska jag fan hugga ner
Det sas att dom saknade skäl att få stanna
Medmänsklighet. Ajöss och farväl.
Fast jag är kvar undrar jag lik förbannat
Är det dom eller vi, som mest saknar själ
Text: Ronny Eriksson
Musik: Per Isaksson Dan Engman
Alla verkar vara på väg
Från P-T:s insändarsida:
I dag stressar alla, ingen hinner och alla är på väg någonstans.
Alla verkar vara på väg till nästa stund, bort från det som finns just nu.
Hur har vi blivit sådana? I dag talas det om böcker och kurser, om mindfulness
och yoga för att i nästa stund göra nästa sak.
Kronisk tidsbrist gör att ingen är närvarande i det som är här och nu.
Vi har knappt tid för varandra längre. Vi går förbi varandra.
Facebook, sms, chatt och twitter samt instagram m.m.
Vi är hela tiden på väg till nästa, till nästa ärende men inte ens där stannar
vi upp. I dag råder en ständig tävlan om vem som är lyckligast, gör roligaste saker.
I dag råder mycket tomhet.
Vi måste mötas för att finnas.
Skrivet av signaturen Kronisk tidsbrist
Kan bara instämma i det insändaren skriver,
aldrig har vi väl haft så mycket fritid som nu, samtidigt som vi inte tar oss tid att
träffa släkten och vännerna ”i verkliga livet”
En passande dikt från
Mor Annas Poesibok
länk till poesiboken finns här på bloggen.
Ett leende
Ett leende kan vara nog
att hjälpa människor i nöd
Ett vänligt ord kan vara nog
att bli människor ett stöd
En utsträckt hand kan vara nog
att hjälpa drunknande i land
Små ting av omsorg kan var nog
att knyta starka vänskapsband
Men oftast går vi blott förbi
de frysande och arma
Vi slösar ej vår energi
ty själva är vi varma
Men om vi rätt på saken ser
så kunde vi nog hjälpa
Sanera nöden mer och mer
i stället för att stjälpa
Vi borde göra till prestige
att göra rätt och riktigt
att i vårt PM skriva dit
Det här är Mycket Viktigt
Anna Nilsson 1922 – 2003
Näsudden ett sommarparadis fotot från 1980
Midsommarstången ska prydas med blommor och grönt…
och alla ”drar sitt stå till stacken”…
Men snart så står den där ståtlig och grann…
och sen får vi festa på midsommartårtan.
Härliga, nostalgiska minnen…
Vintersaga 