Bottenplats angående organdonation

Enligt Donationsrådets rapport angående identifiering och genomförandde av organdonationer är landstinget i Norrbotten en av de sämsta på att ta tillvara organ.

Norrbotten missar mer än 80% av möjliga donationer.

Alla opinionsmätningar som utförts visar samstämmigt att de flesta svenskar vill donera sina organ efter sin död och att endast ett litet fåtal motsätter sig detta.
Njurföreningen i Norrbotten anser att Norrbottens läns landsting inte följer folkets vilja och uppmanar till krafttag i donationsfrågan,genom att tydliggöra intensivvårdsorganisationens uppdrag och genomföra utbildningar både för att höja kunskapen och att få rätt attityd till donation.
Källa: Njurföreningen i Norrbotten

Bild: Pixbox: ninniprens bild

Grattis Tobias på 30 års-dagen!

Grattis Tobias!
Roligt att höra att du har det bra i Budapest, det ska bli spännande att se alla dina foton när du kommer hem.
Önskar dig det bästa av allt.
Kraaaaaaaaaaaaaaam!

Melodikrysset 39

Melodikrysset 39

Hej alla Melodikryssvänner!

I dag blir det ingen kryssning för mig, istället blir det att kryssa mellan flyttkartonger…
Nej då, vi flyttar inte från vårat eget lilla paradis,
det är vår dotter som behöver flytthjälp.

Trevlig Helg önskar Vintersaga!

Bild:www.matton.se

Tystnad! Tagning!

Statister ska ha tålamod att vänta och åter vänta…

Filmen baseras på Peter Pohls roman ”Jag saknar dig” som vann Augustpriset 1992 och Tysklands Litterära pris 1995.
Den handlar om två tonårsflickors uppväxt i en svensk småstad.
Tvillingarna Tina och Cilla som är på väg för att hinna med skolbussen, Cilla blir påkörd bakom Tinas rygg. Kvar blir Tina som måste försöka hållabalanseni livet utan Cilla.
För regin står Anders Grönros som fick Guldbagge i kategorin Bästa Regi för filmen Agnes Cecilia – En sällsam historia. Han har även regisserat och skrivit Den åttonde dagen, Glasblåsarens barn och Ambres – En död talar.
Källa: Tidningen Tillit nr 11, 2009

Min debut som ”skådespelare” bestod i att agera publik och applådera kraftigt men med hjärta och känsla…
omtagning… och åter omtagning…
Onekligen intressant att se hur en filminspelning går till. Man förvånas över att det är så tidskrävande och behövs så mycket förberedelse bara för att spela in en kort sekvens ur en scen.

Nu är det bara att vänta till hösten 2010 då filmen kommer att visas på biograferna runt om i Sverige. Vi statister har blivit inbjudna att få gå på en förhandsvisning och kanske kan vi se oss själva på bioduken.
Nåja, vi får nog inte gå på röda mattan i skenet av fotoblixtarna men vi var i alla fall med…

Smart att vara klimatsmart…

Meteorolog Pär Holmgren besökte Piteå och föreläste och inspirerade om Klimatsmart mat.

”Vi lever inte bara av jorden…
vi äter en del av den…”

Men var fanns alla politiker???

Klimatförändringarna och andra miljöhot världen upplever är allvarliga och får stora konsekvenser om vi inte gör något åt dem och alla behöver vi hjälpas åt och det tjänar alla på. Det är inte försent, men det är bråttom, det var budskapet som Pär Holmgren gav på föreläsningen.

30 procent av våra utsläpp kommer från maten.
Därför är våra dagliga matbeslut viktiga för klimatet. Vi bör noga tänka oss för och planera våra inköp. Att handla klimatsmart handlar bland annat om att välja säsongsanpassad och lokalproducerad mat.

Tre stora saker när det gäller att minska klimatpåverkan;
Transporterna vi gör,
Energin vi använder,
Maten vi äter.

Åtgärder:
Spara energi vi bör halvera vår energianvändning.
Utveckla tekniken för att förbättra miljön
Jordbruket är oljeberoende,oljepriserna stiger – maten blir dyrare, utveckla solenergi, tillverka elbilar osv.
Ändra våra matvanor, ändra livsstil, köpa ekologiskt och närproducerat, mindre halvfabrikat, äta mindre kött.

Efter föreläsningen fick ”TV-meteorologen” Pär Holmgren skriva autografer.

Pär Holmgren har tillsammans med Johanna Björklund och Susanne Jonsson givit ut boken
Mat och klimat
Medströms Bokförlag

Varför blogga?

Jag har alltid tyckt om att skriva och har skrivit mycket. Det har blivit små texter och minnesbilder som för det mesta har hamnat i lådor och aldrig blivit lästa.
Att jag började använda datorn var egentligen i samband med släktforskning och med hjälp av sonen som blev min ”datasuport”.
Jag hade börjat samla material om min mormors levnadsöde och ville att så många som möjligt skulle få läsa den. På så sätt skulle hon få berätta sin historia.

Jag fick frågan av en nära släkting om jag ville komma tilll Dövblindas träffpunkt på Malmgatan och berätta om mitt bloggande.

Länk till FSDB Föreningen Sveriges Dövblinda

Genast svarade jag: ”Jag kan egentligen ingenting om hur man ”tekniskt” går till väga, jag kan inget om data. Jag kan bara skriva, men jag kommer gärna och berättar om min blogg och hur jag sköter den.”
I dag på förmiddagen har jag berättat om min blogg.
Tack för att jag blev inbjuden och tack för erat intresse.
Det känner jag mig mycket glad och stolt över. Tack!
Bloggen startade i augusti 2007 och innan dess hade jag knappt startat en dator men fick lust att till bloggande när jag såg andras sidor.
Den första frågan var vad skulle bloggen heta. Jag ville inte använda mitt namn som bloggnamn för jag ville vara lite ”anonym”. Så kom jag att tänka på mitt kennelnamn Vintersaga. Ett namn som jag tycker om och som jag tycker är fint…
smaka på namnet…V i n t e r s a g a…

Bloggandet ger möjlighet att göra sin röst hörd och man kan på så sätt nå ut till många med sina tankar och åsikter.Tanken med min blogg var mest att få utlopp för min skrivlust. Jag ville skriva om mina intressen och kanske kunna dela med mig av mina erfarenheter. Berätta om familjens hundar och katter, de som alltid har funnits med i mitt liv. Trädgården och naturen är också en viktig del och förstås familjen med barn och barnbarn. Jag vill dela med mig av minnen, tankar och reaktioner på aktuella händelser.

Var tog texten vägen?

Biljetten från premiärvisningen av ”Flickan som lekte med elden”,
och som är meningen ska sparas och förvaras i min ”nostalgilåda”…

Det här är biljetten från ”Män som hatar kvinnor” från fredag 27/2-09.
Men titta här hur biljetten ser ut efter bara ca sex månader utan att ha legat framme i ljuset.
Texten är i det närmaste oläslig!
Hur blir det här nu… är det slut med att spara på små minnen?