Gamla foton, inte allt för gamla men ändå värdefulla tidsdokument.
Det är här så vi minns att det såg ut hos min svärmor och svärfar en tv-kväll nån gång i slutet
av 70-talet.
Svärmor Hulda som alltid med något handarbete på gång och svärfar Signar med kaffetermosen
bredvid fåtöljen och snart har han somnat ifrån tv-programmet.
Solgun Anna Elisabet f -43, Jan Signar f -45, Siv Katarina f -50 och Per Tomas f -48
och 1950 föds lillasyster Karin Gunilla.
Familjen Lidström, Hulda Constance f 1920 och Signar Alfons Hivians f 1915
och barnen Karin, Jan, Solgun, Tomas och Katarina fotograferad hos Öjeby foto året var 1967
Fotot från Öjagatan 12
Mera nostagi från Lilla Huset i Viken…
”Ett gott samvete ger en god sömn…
En underbar bild av en underbar svärfar…”
Det hörde verkligen inte till vanligheten att svärfar Signar låg på latsidan, han var den som alltid
var i full gång med arbete och hade alltid några nya projekt.
Det vackra gamla fönstren finns kvar men den typiska bruna 70-talsfärgen har bytts till vitt,
men de av svärmor Huldas flitiga fingrar, vackra, virkade gardiner passar fortfarande bra.
Här sitter kära svärmor och skiner i kapp med solen och utan handarbete för ovanlighetens skull…
inte heller ofta att man fick med henne på bild,
det är så här vi minns; solbrun, varm och go’…
Det här är ett foto från tidigt 70-tal när Lilla Huset var ganska nybyggt och
man hade ännu inte gjort badpoolen.
Men oj, så små björkarna var och nu pratar vi som nu bor här att vi måste kapa ner några träd
som har blivit så höga att det skymmer både morgon- och kvällsolen.
Tiden går fort märker man.
Här är det Bosse och Gittan från Södertälje som är på besök.
Det är många middagar och kaffe med fika som har bjudits vid detta bord.
Det här bilderna är från sommaren 1980, Morfar med barnbarnet Jens som fyller 1 år och som får
en gosig ”Griseknoen” av kusinerna Anna och Jonas.
Mer nostalgibilder finns i våra gamla album, kommer säkert en annan gäng…
Näsudden ett sommarparadis fotot från 1980
Midsommarstången ska prydas med blommor och grönt…
och alla ”drar sitt stå till stacken”…
Men snart så står den där ståtlig och grann…
och sen får vi festa på midsommartårtan.
Härliga, nostalgiska minnen…
Litet bo jag sätta vill,
gård med trädgårdstäppa till.
Liten åker till att grava
vill jag uppå landet hava.
Huset utan vank och brist,
fyra rum och förstukvist.
Ingvar Nilsson f 1915 från Björklunda Långträsk,
uppklädd och helgdagsfin, kanske han just nu är på väg att möta sin käresta Majken…
Javisst skulle han väl möta vackra Majken. Här sitter de i sommargrönskan och drömmer om framtiden…
I en röd liten stuga ner vid sjön skall vi bo
Med gästrum, som vi har amor uti
På en bänk ner vid stranden svär vi kärlek och tro
Vill vi ha det lugnt och skönt på sjön få vi ro
Och om vi ej kunnat bygga oss någon riktig brygga
Kan vi oss känna trygga ty vi vet ju att
Över sjön bygger lyckan oss en gyllene bro
Till en röd liten stuga där vi bo
I Vackerliden, Långträsk flyttar Majken f. Ögren och Ingvar in i den ”lilla röda stugan”
och i familjen föds de fyra barnen Minette, Viveka, Robin och Diana.
Mellan åren 1867 och 1930 lämnade mer än 2500 personer sina hem i de många små byarna i Pitebygden.
Detta för att senare förena sig med bortåt 35 miljoner andra emigranter vilka från andra länder lockades främst till Nordamerika. Många omständigheter fick familjerna att bryta upp. Vilken som var den viktigaste orsaken är kanske svårt att med bestämdhet ange. Drömmen om rikedom var säkert en stark drivkraft. En dröm många nu trodde kunde förverkligas tack vare de snabbt förbättrade kommunikationerna och erbjudande om fritt land. En folkräkning som gjordes i USA på 80-talet, där uppgav drygt fyra miljoner amerikaner att de hade svenska förfäder.
Med fartyg reste emigranterna i etapper. Båt från Göteborg eller någon hamn i Norge till Hull i England. Därefter
med järnväg till Liverpool för vidare färd över Atlanten. För emigranten ombord var standarden växlande. Kokt kaffe, te och kex som frukost, middag bestående av soppa, fläsk, fisk och potatis och som kvällsmål havregrynsgröt
och sirap. Många hade under den långa överfärden också med sig egen matsäck för att dryga ut de enkla rederimålen.
Källa: Från Piteå till Piteo av Jan Lundqvist 1992
1926 packade 21 åriga Olga sin Amerikakoffert, tog farväl av familjen, far, styvmor och syskonskaran för att ta det stora steget att söka lyckan i Amerika.
Olga föddes 1905 och var var dotter till Algot Johansson och hans hustru Alvina från Harrbäcken i Norrfjärden.
Som tvååring blev Olga moderlös och hennes far gifte om sig med Augusta Öqvist, i det äktenskapet föds tre barn, Olgas far blir 1914 återigen änkeman och gifter sig med pigan Anna Bäcklund från Öjebyn. När Olga reser år 1925,
lämnar hon syskonskaran Agda, Gunnar, Gottfrid, Martin, Hulda, Åke, Helge och lilla Greta för att aldrig återse dem igen, förutom Agda som emigrerade 1929.
Foton som skickades hem till Harrbäcken.
Bild 1 ”Det här är taget för nära” står det bak på fotot, det här kan vara systern Agda
Bild 2 ”Det är missis å miss där vi var på besök, mitt hår blåser så i olag
dom var så tokiga våra gubbar och hade oss att skratta dom är
finska å heter Sikälä” Olga till vänster på bilden.
Vad som hände med Olga och vad hon arbetade med eller hur hennes liv gestaltade sig ”over there”
det vet vi inte så mycket om, som vanligt så frågade vi inte de som visste innan det var för sent…
Jag har hittat denna ”Amerikabild” med de två små barnen och geten och eftersom jag vet att Olga var
barnlös så antar jag att det kan vara barnen i den familjen där hon arbetade.
Ungefär så här såg det ut hemma i Harrbäcken när Olga lämnade fäderneslandet,
man kan förstå att det var en himmelsvid skillnad att komma till det stora landet i väster…
Goda vänner på semesterresa någonstans i Sverige.
Det är Signar och Hulda Lidström från Öjebyn och Elsa och Allan Sandström från Bölebyn.
BD 10537 blankpolerad och fullpackad med allt som kunde behövas inför tältsemester det här är
från ”den gamla goda tiden” innan det blev vanligt med husvagnscamping.
OBS.Dessa bilder lånade från nätet
