Mellan åren 1867 och 1930 lämnade mer än 2500 personer sina hem i de många små byarna i Pitebygden.
Detta för att senare förena sig med bortåt 35 miljoner andra emigranter vilka från andra länder lockades främst till Nordamerika. Många omständigheter fick familjerna att bryta upp. Vilken som var den viktigaste orsaken är kanske svårt att med bestämdhet ange. Drömmen om rikedom var säkert en stark drivkraft. En dröm många nu trodde kunde förverkligas tack vare de snabbt förbättrade kommunikationerna och erbjudande om fritt land. En folkräkning som gjordes i USA på 80-talet, där uppgav drygt fyra miljoner amerikaner att de hade svenska förfäder.
Med fartyg reste emigranterna i etapper. Båt från Göteborg eller någon hamn i Norge till Hull i England. Därefter
med järnväg till Liverpool för vidare färd över Atlanten. För emigranten ombord var standarden växlande. Kokt kaffe, te och kex som frukost, middag bestående av soppa, fläsk, fisk och potatis och som kvällsmål havregrynsgröt
och sirap. Många hade under den långa överfärden också med sig egen matsäck för att dryga ut de enkla rederimålen.
Källa: Från Piteå till Piteo av Jan Lundqvist 1992
1926 packade 21 åriga Olga sin Amerikakoffert, tog farväl av familjen, far, styvmor och syskonskaran för att ta det stora steget att söka lyckan i Amerika.
Olga föddes 1905 och var var dotter till Algot Johansson och hans hustru Alvina från Harrbäcken i Norrfjärden.
Som tvååring blev Olga moderlös och hennes far gifte om sig med Augusta Öqvist, i det äktenskapet föds tre barn, Olgas far blir 1914 återigen änkeman och gifter sig med pigan Anna Bäcklund från Öjebyn. När Olga reser år 1925,
lämnar hon syskonskaran Agda, Gunnar, Gottfrid, Martin, Hulda, Åke, Helge och lilla Greta för att aldrig återse dem igen, förutom Agda som emigrerade 1929.
Foton som skickades hem till Harrbäcken.

Bild 1 ”Det här är taget för nära” står det bak på fotot, det här kan vara systern Agda
Bild 2 ”Det är missis å miss där vi var på besök, mitt hår blåser så i olag
dom var så tokiga våra gubbar och hade oss att skratta dom är
finska å heter Sikälä” Olga till vänster på bilden.
Vad som hände med Olga och vad hon arbetade med eller hur hennes liv gestaltade sig ”over there”
det vet vi inte så mycket om, som vanligt så frågade vi inte de som visste innan det var för sent…
Jag har hittat denna ”Amerikabild” med de två små barnen och geten och eftersom jag vet att Olga var
barnlös så antar jag att det kan vara barnen i den familjen där hon arbetade.

Ungefär så här såg det ut hemma i Harrbäcken när Olga lämnade fäderneslandet,
man kan förstå att det var en himmelsvid skillnad att komma till det stora landet i väster…
