Gamla foton, inte allt för gamla men ändå värdefulla tidsdokument.
Det är här så vi minns att det såg ut hos min svärmor och svärfar en tv-kväll nån gång i slutet
av 70-talet.
Svärmor Hulda som alltid med något handarbete på gång och svärfar Signar med kaffetermosen
bredvid fåtöljen och snart har han somnat ifrån tv-programmet.
Solgun Anna Elisabet f -43, Jan Signar f -45, Siv Katarina f -50 och Per Tomas f -48
och 1950 föds lillasyster Karin Gunilla.
Familjen Lidström, Hulda Constance f 1920 och Signar Alfons Hivians f 1915
och barnen Karin, Jan, Solgun, Tomas och Katarina fotograferad hos Öjeby foto året var 1967
Fotot från Öjagatan 12
Mera nostagi från Lilla Huset i Viken…
”Ett gott samvete ger en god sömn…
En underbar bild av en underbar svärfar…”
Det hörde verkligen inte till vanligheten att svärfar Signar låg på latsidan, han var den som alltid
var i full gång med arbete och hade alltid några nya projekt.
Det vackra gamla fönstren finns kvar men den typiska bruna 70-talsfärgen har bytts till vitt,
men de av svärmor Huldas flitiga fingrar, vackra, virkade gardiner passar fortfarande bra.
Här sitter kära svärmor och skiner i kapp med solen och utan handarbete för ovanlighetens skull…
inte heller ofta att man fick med henne på bild,
det är så här vi minns; solbrun, varm och go’…
Det här är ett foto från tidigt 70-tal när Lilla Huset var ganska nybyggt och
man hade ännu inte gjort badpoolen.
Men oj, så små björkarna var och nu pratar vi som nu bor här att vi måste kapa ner några träd
som har blivit så höga att det skymmer både morgon- och kvällsolen.
Tiden går fort märker man.
Här är det Bosse och Gittan från Södertälje som är på besök.
Det är många middagar och kaffe med fika som har bjudits vid detta bord.
Det här bilderna är från sommaren 1980, Morfar med barnbarnet Jens som fyller 1 år och som får
en gosig ”Griseknoen” av kusinerna Anna och Jonas.
Mer nostalgibilder finns i våra gamla album, kommer säkert en annan gäng…
Näsudden ett sommarparadis fotot från 1980
Midsommarstången ska prydas med blommor och grönt…
och alla ”drar sitt stå till stacken”…
Men snart så står den där ståtlig och grann…
och sen får vi festa på midsommartårtan.
Härliga, nostalgiska minnen…
Litet bo jag sätta vill,
gård med trädgårdstäppa till.
Liten åker till att grava
vill jag uppå landet hava.
Huset utan vank och brist,
fyra rum och förstukvist.
Ingvar Nilsson f 1915 från Björklunda Långträsk,
uppklädd och helgdagsfin, kanske han just nu är på väg att möta sin käresta Majken…
Javisst skulle han väl möta vackra Majken. Här sitter de i sommargrönskan och drömmer om framtiden…
I en röd liten stuga ner vid sjön skall vi bo
Med gästrum, som vi har amor uti
På en bänk ner vid stranden svär vi kärlek och tro
Vill vi ha det lugnt och skönt på sjön få vi ro
Och om vi ej kunnat bygga oss någon riktig brygga
Kan vi oss känna trygga ty vi vet ju att
Över sjön bygger lyckan oss en gyllene bro
Till en röd liten stuga där vi bo
I Vackerliden, Långträsk flyttar Majken f. Ögren och Ingvar in i den ”lilla röda stugan”
och i familjen föds de fyra barnen Minette, Viveka, Robin och Diana.
Mellan åren 1867 och 1930 lämnade mer än 2500 personer sina hem i de många små byarna i Pitebygden.
Detta för att senare förena sig med bortåt 35 miljoner andra emigranter vilka från andra länder lockades främst till Nordamerika. Många omständigheter fick familjerna att bryta upp. Vilken som var den viktigaste orsaken är kanske svårt att med bestämdhet ange. Drömmen om rikedom var säkert en stark drivkraft. En dröm många nu trodde kunde förverkligas tack vare de snabbt förbättrade kommunikationerna och erbjudande om fritt land. En folkräkning som gjordes i USA på 80-talet, där uppgav drygt fyra miljoner amerikaner att de hade svenska förfäder.
Med fartyg reste emigranterna i etapper. Båt från Göteborg eller någon hamn i Norge till Hull i England. Därefter
med järnväg till Liverpool för vidare färd över Atlanten. För emigranten ombord var standarden växlande. Kokt kaffe, te och kex som frukost, middag bestående av soppa, fläsk, fisk och potatis och som kvällsmål havregrynsgröt
och sirap. Många hade under den långa överfärden också med sig egen matsäck för att dryga ut de enkla rederimålen.
Källa: Från Piteå till Piteo av Jan Lundqvist 1992
1926 packade 21 åriga Olga sin Amerikakoffert, tog farväl av familjen, far, styvmor och syskonskaran för att ta det stora steget att söka lyckan i Amerika.
Olga föddes 1905 och var var dotter till Algot Johansson och hans hustru Alvina från Harrbäcken i Norrfjärden.
Som tvååring blev Olga moderlös och hennes far gifte om sig med Augusta Öqvist, i det äktenskapet föds tre barn, Olgas far blir 1914 återigen änkeman och gifter sig med pigan Anna Bäcklund från Öjebyn. När Olga reser år 1925,
lämnar hon syskonskaran Agda, Gunnar, Gottfrid, Martin, Hulda, Åke, Helge och lilla Greta för att aldrig återse dem igen, förutom Agda som emigrerade 1929.
Foton som skickades hem till Harrbäcken.
Bild 1 ”Det här är taget för nära” står det bak på fotot, det här kan vara systern Agda
Bild 2 ”Det är missis å miss där vi var på besök, mitt hår blåser så i olag
dom var så tokiga våra gubbar och hade oss att skratta dom är
finska å heter Sikälä” Olga till vänster på bilden.
Vad som hände med Olga och vad hon arbetade med eller hur hennes liv gestaltade sig ”over there”
det vet vi inte så mycket om, som vanligt så frågade vi inte de som visste innan det var för sent…
Jag har hittat denna ”Amerikabild” med de två små barnen och geten och eftersom jag vet att Olga var
barnlös så antar jag att det kan vara barnen i den familjen där hon arbetade.
Ungefär så här såg det ut hemma i Harrbäcken när Olga lämnade fäderneslandet,
man kan förstå att det var en himmelsvid skillnad att komma till det stora landet i väster…
Goda vänner på semesterresa någonstans i Sverige.
Det är Signar och Hulda Lidström från Öjebyn och Elsa och Allan Sandström från Bölebyn.
BD 10537 blankpolerad och fullpackad med allt som kunde behövas inför tältsemester det här är
från ”den gamla goda tiden” innan det blev vanligt med husvagnscamping.
OBS.Dessa bilder lånade från nätet
Klipp från Elfsborgs läns tidning Torsdagen den 14 juli 1966
Miss Greta Swanson har under 10 dagar bott hos sin moster fru Greta Andersson, på Nästegårdsgatan i Herrljunga.
Det är miss Swansons första besök i Herrrljunga men det tredje i Sverige. Sista gången hon gästade vårt land var
1958. De båda Gretorna har inte sett varandra tidigare och det var spännande för dem båda, då Gripsholm lade till
vid Amerikaskjulet i Göteborg. På kajen stod Greta med det överenskomna igenkänningstecknet, en skylt med namnet Greta,
och från Detroit iförd blå dräkt fanns Greta från Detroit.Man fann varandra snabbt och kunde anträda färden mot Herrljunga.
De nio dygnen över Atlanten var en aning gropiga och inte särskilt soliga, men annars var det en härlig avkommpling med god mat,
bad, bio och dans ombord varje kväll, framhåller miss Swanson.
Båtresan kostar 2.700 kr tur och retur i turistklass och resenärerna kan välja en annan båt för återresan.
Miss Swanson har bestämt sig för en norsk båt,som avgår från Köpenhamn i mitten av september. Innan dess ska hon hinna se
en del av vårt avlånga land och bilar nu närmast med sitt värdfolk i Herrljunga till släktingar i Öjebyn utanför Piteå.
Därefter står Stockholm i tur för visit och miss Swanson väntar sig mycket av besöket där.
Skansen, som hon hört berättas om, är hon naturligtvis nyfiken på och mycket annat, som finns att beskåda i den
kungliga huvudstaden. Slutligen hälsar hon på hos släkten i Småland, där hon varit vid tidigare Sverigebesök.
Miss Swanson som är 27 år, trivs mycket bra i Sverige och är glad åt att få resa och se sina föräldrarnas uppväxtland,
innan hon själv bildar familj och blir bunden. Att bosätta sig här funderar hon emellertid inte på, utan återgår efter
hemkomsten till USA till sitt arbete, på ett kontor inom bilbranchen.
Greta Swanson är dotter till Agda Adele Johansson som föddes 1909 i Harrbäcken, Norrfjärden.
20 åriga Agda Adele följde sin äldre syster Olgas exempel och packade väskorna och lämnade barndomslandet 1929,
för att söka lyckan ”over there”
Agda gifte sig i USA med en man från Småland och de fick två barn, flickan Greta och en pojke. Den lille pojken dog i en barnsjukdom
och sorgen efter den lille blir Agdas död.
Greta var ett kärt och efterlängtat besök för gamla mor Anna som var Agdas fostermor.
Här står Gretorna som nr 1 och nr 3 från vänster med sina hinkar fulla med hjortron.
Att följa med i de djupa skogarna för att plocka hjortron och sen sitta ned vid öppen eld, det kändes exotiskt och spännande speciellt då ”stigfinnaren” sade sig ha sett björnspår…
Boden 27/4 – 1915
Till
Fröken Amanda Bäcklund
Bredsel
Hälsningar från 55/7
Svar önskas med fotografi
Ett foto sändes Anno 1915 som ett vykort till 25 åriga fröken Amanda…
vem av dessa stiliga uniformsklädda herrar som är den utvalde det förblev deras hemlighet.
Kanske är det mannen som står längst till vänster, han utmärker sig därför att han har på sig näbbskor med
skoband. Kan inte höra till vanligheten i samband med uniform.
Eller är det han som sitter bekvämt bakåtlutad i stolen med sina händer knäppta. Kan det vara han som
fick Amandas hjärta att slå något extra slag?
Amanda föddes 1890 som en av fyra döttrar till Johan och Erika Bäcklund, Heden Öjebyn. Amandas far arbetade som rättare hos den legendariske Patron C A Hedqvist i Öjebyn.
Carl Anton Hedqvist, mer känd som Patron Hedqvist 1830-1922. Han föddes på Heden i Öjebyn och han kom att bli en av de verkligt stora industrimännen i den pitebygden, den bygd han var trogen och älskade. Patron Hedqvist hade många ideer om hur pitebygden kunde förbättras och han vågade också prova och satsa i bygden. Han anlade flera sågverk, både ångsåg och vattensåg, ångkvarnar, Rosfors bruk (järn) stora jordbruk och mejerier m.m.
Källa Wikipedia
En Rättare var en arbetsledare för flera anställda vid en gård där ägaren själv inte deltog i jordbruket.
Amanda fick som 14 åring arbete på patrons egendom i Rosfors, därefter flyttade hon till Patron Hedqvists
egendom i Öjebyn, där hon huvudsakligen arbetade i ladugården. När Patron Hedqvist dog 1922 fanns det inget
arbete åt henne därför var hon tvungen att gå dagsverken för att klara uppehället för sig och sin gamle far
som hon skötte om i 25 år tills han dör 1945 vid 94 år ålder.
Efter olika slags arbeten startade hon under krigsåren Öjebyns första kiosk, en tid hade hon även en matservering
innan hon återgick till dagsverken fram till sin pension.
Amanda förblir ogift och berättade att hon valde att inte gifta sig ”därför att hon inte fick den hon ville ha.” Hennes fästman hade rest till Amerika och Amanda fick inte inresetillstånd eftersom hon, som hon sa hade ”dåliga ben.”
De sista levnadsåren bodde Amanda på pensionärshemmet i Öjebyn, Amanda blev 91 år gammal.
Kortet till Fröken Amanda Bäcklund daterat den 27/4 – 1915
Systrarna Hilma och Amanda Bäcklund
Furugrund den 6/12 1907
Goddag på Dig Hilma
Jag får härmed sända dig ett vy
för att tacka så mycket för kortet
som du sände mig och då får jag
säga för dig att jag skall till Piteå
men jag kan ej bestämma nu vilken tid det blir.
Det är som jag ej skulle kunna tro
att det är sant vad du sade
men om det är sant så låter det hemskt
men jag vill ej ge någon utlåtelse om det
du frågade förrän jag träffa Dig.
Skrif svar.
Hälsa till Amanda och Ida
och alla som jag känner
önskar en onämnd vän 97
Vykortet av Furugrund Byske sändes till Hilma Bäcklund
och vem som är ”Onämnd vän 97” det förblir en hemlighet för oss.
Hilma f 1887
kvinnorna på bilden är, som det står på kortets baksida, Elsa, Ida och Amanda.
Amanda f 1890 är Hilmas yngre syster.
Hilma och Amanda är döttrar till Erika och Johan Bäcklund från Heden Öjebyn
Erika f Berggren i Roknäs 1851 och Johan Bäcklund f 1851 i Öjebyn
Hilma gifter sig med Gustav Edström och blir fostermor till min svärfar Signar.
Amanda förblir ogift och sköter om sin gamle far tills han dör vid 94 års ålder, därefter går hon
dagsverken och driver en liten caférörelse.
Amanda berättade att hon valde att vara ogift ”därför att hon inte fick den hon ville ha.”
Hennes fästman hade rest till Amerika och Amanda fick inte inresetillstånd därför att som hon sa
”hade dåliga ben.”
Vintersaga 