Just nu håller jag på att läsa en bok och som jag varmt rekommenderar många att läsa.
Resande folket av Bo Hazell
Boken vill visa på vår okunnighet och på att vi har och har haft fördomarna när det gäller resandefolket.
En skrämmande läsning om myndigheters och s.k vanligt folks förföljelse och övergrepp så nära i vår tid och som ingen pratat om.
1930-talets rubriker kunde vara ”Tattarterror i hela samhället” eller ”Den slutliga lösningen av tattarproblemet”
Likheten med tyskt nazistiskt tänkande är slående. Hur långt hade svenska myndigheter kunnat gå om Sverige ockuperats av Tyskland?
(Citat från Resandefolket, Bo Hazell)
Visste du att det förekommit ”raskravaller” mot ”tattare” i Jönköping så sent som 1948?
Tio år efter Kristallnatten i Tyskland…
Jag kommer ihåg när jag var barn på 50-talet, att det då och då kom som vi sa ”nasare”, gårdfarihandlare, som hade sina stora väskor på cykeln.
Det är speciellt två som jag minns, farbror Lindström och farbror Landström, de reste inte tillsammans utan kom var sin gång. Varifrån de kom vet jag inte säkert, men jag tror att mamma sa att de antagligen kom från Tornedalen. De var välklädda herrar som förde sig fint och klädda i svarta kostymer, väst och färggrann snusnäsduk. Mamma var alltid mån om att ingen skulle få lämna huset och vara hungrig så ofta bjöd hon på middag. Vi barn tyckte det var spännande med de stora väskorna som innehöll allehanda ting.
Jag har kvar s.k ”luffarslöjd” en brödnagg och en mjölskopa som mamma fick som tack för maten.
Jag kommer ihåg att det till byn kom en resandefamilj och som hade många barn. De hade fått hysa i sig i en uthuslänga av en man i byn. När mamma fick höra om familjen och att barnen såg ut att ha utslitna skor och kläder plockade hon ihop sådant som hon tyckte vi kunde avvara och skänkte till familjen. Mamma hade också med sig bullar och godsaker för som hon sa: ”De är precis som vi, de fryser och de hungrar”
Barnen gick en kort tid i skolan men efter en tid reste familjen från byn..
Inte visste vi att familjerna var tvungna att flytta från kommun till kommun, helt enkelt för att de inte tilläts stanna kvar.
Boken rekommenderas på det varmaste!
RESANDEFOLKET
från tattare till traveller 
Bo Hazell
De kallades tattare. Eller skojare, tavringar och knävlingar. De var samhällets mest föraktade grupp och bilden av dem var klar hos gemene man: mörkhyade, svarthåriga människor som drog omkring på vägarna och dök upp på hästmarknader och tivolin. Som sålde dukar, vispar och klockor. Och så stal de, sa man, och slogs med kniv.
På 1970-talet försvann de plötsligt. Forskare menade att de upplöstes som grupp när samhället förändrades. Men än finns de kvar, mitt ibland oss, minst 15-25000 personer. De kallar sig resande, har vanliga svenska namn och bor i vanliga lägenheter och hus. Fast de har ett eget språk, svensk rommani, och en egen kultur. Men bara när de är tillsammans. Resandeidentiteten
är för många en väl dold hemlighet. Och rädslan saknar inte skäl.
På 1920- och 30-talen talades det om utrotning av tattarna. Med steriliseringar försökte man medvetet decimera deras antal. I Jönköping genomfördes 1948 en regelrätt etnisk rensning.
Om allt detta tiger vi fortfarande.
Bo Hazell har skrivit den första breda skildringen av detta folk, där de resande själva kommer till tals. Boken berättar om deras härkomst, språk, kultur, yrken och traditioner.
(Texten från bokens baksida)
