När jag tittar ut från mitt fönster i lilla stugan vid viken…
Solen orkar upp en bit och snön blir till vackra kristaller,
kallt -25 men otroligt vackert. ”Vi bor i ett paradis”, säger dottern som är här på lunch,
”jag byter inte bort det här mot värmen i Karibien.” :)
Jag vet inte riktigt om jag helt och hållet håller med henne, en resa till Karibien vore inte dumt,
tänker jag när kylan biter i näsan och fingrarna.
Skönt att gubben min är en ”vedamal” och har staplat ved på altanen, smidigt och praktiskt när det är så
här kallt och kaminen bara vill ha mer och mer, men varmt och gott blir det.
En hungrig och frusen sidensvans kommer på besök,
han låter sig väl smaka av rönnbären som jag pyntat med, men rönnbären gör bättre nytta i en hungrig
mage, det ska jag tänka på till en annan vinter, att plocka och spara till vinterfåglarna.
Hur var det nu det där ordspråket?
En hungrande människa mindre betyder en broder mer… kan väl också gälla en hungrig liten fågel…
