Hundkollo…

De dagar pudelpojkarna hälsar på, då blir det nästan som ett hundkollo …
inte ofta det är så här stillsamt…

Glada och benen fulla av spring och tungan liknar oftast en rosa slips…

”Nu hann jag ikapp dig!”

Lilla Nova ”plockar blommor…”

”Att de bara orkar hålla på hela tiden… och jag som hela tiden måste hålla ett vakande öga på busarna…”

”Så där ja, ordning i ledet…”

Annonser

En röst från gången tid…

Kassetten med en röst som tystnat…
jag fann den när jag öppnade en av de gamla plåtburkarna som står på skänkskåpet.
Den inspelade kassetten från 1974 där pappa berättar historier, imiterar tjäderspel och arbetar i snickarverkstan.

Kassetten, det var en kär hälsning hemifrån, som vi fick med posten när vi bodde i Södertälje. Visst kändes väl avstånden på något sätt så mycket längre förut när det inte fanns internet, skype och mobiltelefoner.
Jag blir riktigt imponerad av det ”proffsiga” sättet de har lyckats göra inspelningen, som ett litet radioprogram med musik mellan inslagen.

En röst på en kassett…
den väcker minnen till liv och suddar bort år som har försvunnit. Jag blir varm och glad, när jag hör pappas glada skratt och hans tappra försök att prata ”fint”, pappa som sen barnsben använt sig av ”pitemålet – äran och hjältarnas språk”.

Nu ska jag låta överföra inspelningen till en CD så den kan bevaras till glädje för barn och barnbarn.

En ljuvlig tid…

Midsommarafton tillsammans med goda vänner, ett underbart vackert väder och god mat serverad ute i grönskan, då finns det nästan inget mer att önska.

Alla samlas kring läckerheterna på borden under paviljongen. Sillen, laxen, färsk potatisen, pajerna, äntligen dags att ta för sig av de goda sommarsmakerna.
Mmmm, oj så gott!

Midsommarsolens varma, mjuka strålar och den frodiga grönskan ramar in midsommarbuffén. Tallrikar fylls, och fylls på nytt till stor glädje för ”midsommarkocken”. Buffématen har till största delen förberetts i förväg, det är bara laxbitarna som ska grillas i ugnen och den klarar sig ju nästa själv, det är bara att komma ihåg tiden.

Midsommarsolen är på sitt allra bästa humör och som tur är blåser det en lätt vind så pass att det håller de små blodsugarna borta

Efter en lätt match i pilkastning och en promenad så att maten någorlunda sjunkit undan, då är det dags för kaffe.

I köket startas kaffebryggaren och midsommartårtorna intar paradplats på bordet. De läckra bakverken som gästerna överraskade med, tårtor fyllda med bär, grädde och maräng. Så ”smarriga” att de inte gick motstå att ta en bit till…och en till.

Framåt småtimmarna när midsommarsolen sakta glider bakom de stora täta granarna, då kommer myggen och vi börjar söka oss inomhus. Där samlas vi omkring bordet, och det doftar gott från ugnen där Janssons ska fresta oss som vickning, och konstigt nog så är vi alla sugna att ta för oss igen.

Midsommar…en ljuvlig tid…

Bröllopsresan…

Bröllopsresan … det spekuleras en hel i var de nygifta åkt på sin smekmånad. Jag tycker det är nog nu med den hårda mediabevakningen och allt som sägs och inte sägs det ska stötas och blötas och vändas ut och in ett antal gånger. Lämna dem ifred och låt det vara just deras egen bröllopsresa.

Vår egen bröllopsresa? Ja, den påbörjade vi innan vigseln med att bila upp från Stockholm till släktingarna i norr. Märkvärdigare än så var det inte och när vi kom fram så bodde vi i en husvagn på gården. Men visst var resan något alldeles speciell med tanke på vad som väntade och med brudklänningen och vigselringarna i bagaget.
Brudklänningen var inköpt i en butik i Södertälje som specialiserat sig på brudklädsel. Den var rätt ovanlig för den tiden och särskilt slöjan var speciell eftersom den såg ut som en huva av genombruten brodyr. Jag kommer så väl ihåg en kommentar som en av min mans gamla moster sa vid middagen.
”Men sko a et tåga å sä helka?” (Men ska hon inte ta av sig sjalen?)
Klänningen finns väl bevarad i sin kartong och det har hänt att den då och då tagits fram för att beskådas. Synd bara att inte skorna finns kvar, jag minns att de var så sköna och hade en slejf över foten. Men de blev omålade till svart, vita skor användes ju inte så ofta, pengar fanns det inte så gott och det var mycket billigare med en flaska läderfärg.


1979.07.26

En titt i fotoalbum…

Ibland kommer det över mig att jag tiden har gått så fort (det är väl åldern som spökar) och tankarna kommer vad har vi egentligen gjort under alla dessa år?
Då kan det bli en nyttig påminnelse att plocka fram några gamla fotoalbum för att inse att det är bilderna från vardagshändelserna som är de mest värdefulla.
Det där som vi gjorde tillsammans, ”de vanliga vardagliga dagarna” som ändå haft den största betydelse för alla i familjen.
En hel del guldkanter finns det förstås också att blicka tillbaka på.
Tänk när vi var där… och ja.. det kommer jag ihåg…