Hundkollo…

De dagar pudelpojkarna hälsar på, då blir det nästan som ett hundkollo …
inte ofta det är så här stillsamt…

Glada och benen fulla av spring och tungan liknar oftast en rosa slips…

”Nu hann jag ikapp dig!”

Lilla Nova ”plockar blommor…”

”Att de bara orkar hålla på hela tiden… och jag som hela tiden måste hålla ett vakande öga på busarna…”

”Så där ja, ordning i ledet…”

En röst från gången tid…

Kassetten med en röst som tystnat…
jag fann den när jag öppnade en av de gamla plåtburkarna som står på skänkskåpet.
Den inspelade kassetten från 1974 där pappa berättar historier, imiterar tjäderspel och arbetar i snickarverkstan.

Kassetten, det var en kär hälsning hemifrån, som vi fick med posten när vi bodde i Södertälje. Visst kändes väl avstånden på något sätt så mycket längre förut när det inte fanns internet, skype och mobiltelefoner.
Jag blir riktigt imponerad av det ”proffsiga” sättet de har lyckats göra inspelningen, som ett litet radioprogram med musik mellan inslagen.

En röst på en kassett…
den väcker minnen till liv och suddar bort år som har försvunnit. Jag blir varm och glad, när jag hör pappas glada skratt och hans tappra försök att prata ”fint”, pappa som sen barnsben använt sig av ”pitemålet – äran och hjältarnas språk”.

Nu ska jag låta överföra inspelningen till en CD så den kan bevaras till glädje för barn och barnbarn.

En ljuvlig tid…

Midsommarafton tillsammans med goda vänner, ett underbart vackert väder och god mat serverad ute i grönskan, då finns det nästan inget mer att önska.

Alla samlas kring läckerheterna på borden under paviljongen. Sillen, laxen, färsk potatisen, pajerna, äntligen dags att ta för sig av de goda sommarsmakerna.
Mmmm, oj så gott!

Midsommarsolens varma, mjuka strålar och den frodiga grönskan ramar in midsommarbuffén. Tallrikar fylls, och fylls på nytt till stor glädje för ”midsommarkocken”. Buffématen har till största delen förberetts i förväg, det är bara laxbitarna som ska grillas i ugnen och den klarar sig ju nästa själv, det är bara att komma ihåg tiden.

Midsommarsolen är på sitt allra bästa humör och som tur är blåser det en lätt vind så pass att det håller de små blodsugarna borta

Efter en lätt match i pilkastning och en promenad så att maten någorlunda sjunkit undan, då är det dags för kaffe.

I köket startas kaffebryggaren och midsommartårtorna intar paradplats på bordet. De läckra bakverken som gästerna överraskade med, tårtor fyllda med bär, grädde och maräng. Så ”smarriga” att de inte gick motstå att ta en bit till…och en till.

Framåt småtimmarna när midsommarsolen sakta glider bakom de stora täta granarna, då kommer myggen och vi börjar söka oss inomhus. Där samlas vi omkring bordet, och det doftar gott från ugnen där Janssons ska fresta oss som vickning, och konstigt nog så är vi alla sugna att ta för oss igen.

Midsommar…en ljuvlig tid…

Bröllopsresan…

Bröllopsresan … det spekuleras en hel i var de nygifta åkt på sin smekmånad. Jag tycker det är nog nu med den hårda mediabevakningen och allt som sägs och inte sägs det ska stötas och blötas och vändas ut och in ett antal gånger. Lämna dem ifred och låt det vara just deras egen bröllopsresa.

Vår egen bröllopsresa? Ja, den påbörjade vi innan vigseln med att bila upp från Stockholm till släktingarna i norr. Märkvärdigare än så var det inte och när vi kom fram så bodde vi i en husvagn på gården. Men visst var resan något alldeles speciell med tanke på vad som väntade och med brudklänningen och vigselringarna i bagaget.
Brudklänningen var inköpt i en butik i Södertälje som specialiserat sig på brudklädsel. Den var rätt ovanlig för den tiden och särskilt slöjan var speciell eftersom den såg ut som en huva av genombruten brodyr. Jag kommer så väl ihåg en kommentar som en av min mans gamla moster sa vid middagen.
”Men sko a et tåga å sä helka?” (Men ska hon inte ta av sig sjalen?)
Klänningen finns väl bevarad i sin kartong och det har hänt att den då och då tagits fram för att beskådas. Synd bara att inte skorna finns kvar, jag minns att de var så sköna och hade en slejf över foten. Men de blev omålade till svart, vita skor användes ju inte så ofta, pengar fanns det inte så gott och det var mycket billigare med en flaska läderfärg.


1979.07.26

En titt i fotoalbum…

Ibland kommer det över mig att jag tiden har gått så fort (det är väl åldern som spökar) och tankarna kommer vad har vi egentligen gjort under alla dessa år?
Då kan det bli en nyttig påminnelse att plocka fram några gamla fotoalbum för att inse att det är bilderna från vardagshändelserna som är de mest värdefulla.
Det där som vi gjorde tillsammans, ”de vanliga vardagliga dagarna” som ändå haft den största betydelse för alla i familjen.
En hel del guldkanter finns det förstås också att blicka tillbaka på.
Tänk när vi var där… och ja.. det kommer jag ihåg…

Störst av allt är kärleken…

Jag hörde på radion att kvällens tema i Karlavagnen skulle handla om ”att lifta.”
Det fick mig att tänka på den första och enda gången som jag har liftat och vad den liftningen innebar för min framtid.

Min kompis och jag skulle hem från stan, det var sent och den sista bussen hade redan gått. I den lilla stan där vi bodde gick det inte många turer per dag och hade man missat sista bussen då var det bara att hoppas på att träffa på någon bekant som skulle åt samma håll.

Jag var blyg och feg men min kompis var mycket tuffare och hade liftat förut så därför ställde vi oss vid vägkanten och viftade med våra tummar.
En stor ”amerikanare” kom sakta glidande och stannade till. Mitt hjärta hamnade i halsgropen bara för att jag såg bilen närma sig där vi stod.
Javisst, killarna skulle åt samma håll så det var klart att vi fick åka med.
Där i bilens baksäte satt han, som hade de varmaste ögonen och den mjukaste rösten…
och hjärtat som suttit i halsgropen hamnade på sin rätta plats, men bultade så hårt så att jag trodde det skulle överrösta motorljudet.

Efter den åkturen har vi vandrat sida vid sida i nästa 45 år och vi har begåvats med fyra barn och två barnbarn.
Man brukar säga att gammal kärlek rostar aldrig, helt rostskyddad är den nog inte, men därefter kan den få en vacker och värdefull patina.

”Störst av allt är kärleken…”

Melodikrysset 24

Vågrät
1 CHAMPAGNE
6 RYDE
7 ERNMAN
8 SUR
10 SJÖGREN
12 ROOS
14 MALENA

Lodrät
1 CHRISTER
2 ANDERSSON
3 PÅ
4 GERHARD
5 EKMAN
9 KÖ
11 NUNNA
13 FA

Trevlig Helg Önskar Vintersaga!

En speciell dag att fira
först ska vi på namngivningsfest för lilla Vhilja tillsammans med hennes familj och släkten. Det ska bli riktigt roligt att få vara med om och sen är vi ju alla bjudna på de kungliga bröllopet.

Paviljongen

Det här är trädgårdens nyaste rum.
Jag fick av en tillfällighet se att de åter hade paviljongen till salu, för två somrar sedan blev jag förälskad i den men var för snål och ångrade mig förstås sedan och då var den slutsåld.
Men nu pryder den sin plats i trädgården.
Min tanke är att det så småningom ska klättra växter upp efter pelarna.
De gamla slitna möblerna, som jag en gång har målat blå, de kändes för stora och klumpiga för att passa in i paviljongen. Men det ska ju finnas många sittplatser i en trädgård, tycker jag, så nu är de i stället placerade i närheten av bäcken.
Fyra stolar och ett litet bord i svartlackat metall, fyndade jag idag och det passade mycket bättre.

Det doftar gott, nästan bedövande gott, från liljekonvaljerna som växer som marktäckare mellan rosenspirerna, syrenerna och lönnen. På den stora stenen klättrar alpklematis med hjälp av några bitar hönsnät. Det ser ganska läckert ut när stenen nästan helt täcks av de vackra blå blommorna.
På motsatta sidan står nu brudspirean i full blom och snart kommer pionerna med sin blomsterprakt.
Härliga tider att njuta av… bara vi nu får lite mera värme…