Flickan Hope

Vet du något om vem som har gjort denna bedårande lilla tavla?
Hope heter den och Aljabary tycker jag mig kunna läsa som signatur.

Det var vår son som vid ett besök på sekonhandaffären fick se den ligga på en undanskymd plats och frågade
mig ”Ska du inte köpa den här, det är ju ett koppartryck?”
Jag är glad att han uppmärksammade mig på den, jag tycker den är så fin och pryder sin plats på väggen.
Tio ”guldpengar” fick jag betala för konstverket.

Vet du något om tavlan vore det roligt om du hör av dig.

Ovälkomna gäster…

Vi har hört dom men inte sett dom,
men vi vet att de har kommit….
De små ovälkomna gästerna har krypit från altan in under taket och in i väggen.

Här är det två intressenter som lyssnar och väntar att de små mössen ska komma fram.
Usch så otäckt!
Nu har vi placerat ut råttfällor och laddat med diverse läckerheter som falukorv och ost.
Vi får väl se vem som blir lurad, dom eller vi.

”Nähä, vad säger du, råttfällor, såna dumheter! Låt dem bara komma, vi är redo!”

Kalle Ankanäbben Åsa

New-York- frun Åsa Vesterlund, tv-såpa kändisen med rötter i Hortlax släpper en bok om sig själv.
”Min historia kan bli en kick för många andra,” säger Åsa i intervjun.
Reportage i P-T, Hon gav Botox ett ansikte

Här ska vi få ta del av ”den osminkade sanningen om Redneck-Piteå”
”Det är grillkväll i en vanlig villaträdgård i Piteå. Alla står runt grillen i Foppa-tofflor, med eller utan tubsockor.
Vid sidan står en dunk med hembränt. Alla har samma frisyr och på grillen har man slängt upp en hel falukorv.
Livet är underbart.”

Ja du Åsa, den enda kick man känner att man får av att se, höra och läsa vad du har att säga….
det är att sätta den kicken i din botoxröv.
Förhoppningsvis kommer du någon gång till insikt i att det finns viktigare saker i världen än läppförstoringar, borttrollade rynkor och ett liv i en sk glamourvärld.
Man bör se till att man har något annat än Botox under sitt pannben…

Lille Bigger…

Bigger är död.
Underbara, levnadsglada, glädjespridaren lille Bigger blev i dag ihjälbiten av två lösspringande husky-hundar.
Det är så förfärligt att ord saknas…
Biggers matte skyndade till djurkliniken men det lilla hjärtat hade stannat innan de hunnit fram.

Bottenlös sorg och saknad, ingen kan ersätta lille Bigger.
Många, många styrke- och tröstekramar till Biggers matte.
Bigger kunde inte haft en mer omtänksam och kärleksfullare matte och han hade lyckan att få leva ett glädjefyllt liv tillsammans med dig och din familj, men tyvärr blev han bara tre år.

Kan det vara en Vicke Lindstrand?

Vet du vem som har designat snäckskålen?
Jag har letat på nätet men har inte hittad någon som exakt ser ut som denna skål från 50-talet.

Kan det vara Vicke Lindstrand?
Jag såg en ”snäcka” i svart på ett foto från Vicke Lindstrands utställning och då föddes tanken att han kanske även har
designat min snäckskål. Snäckskålen som har tillhört min mor och var en present från någon kär vän.
Mor var väldigt rädd om den fina skålen och den stod mest i skåpet med glasdörrar och därför är den också i ett perfekt skick.

Vet du något om min snäckskål?
Det vore roligt om du i så fall ville berätta vad du vet.

Melodikrysset 38 – 2011

Vågrät
3. MARGARETA
5. LINDROS Oskar
8. OF Sound of music
9. STENMARCK Martin
10. ALT
11. KLÄDER
13. TRO ”Du ska inte tro det blir sommar…”

Lodrät
1. BRINNER Stinsen brinner, Galenskaparna
2. META Roos
3. MELISSA Horn
6. RAMEL
7. SER du stjärnan i det blå..
8. OSKAR
11. KO, lille ko ur Emil i Lönneberga
12. DU

Trevlig Helg Önskar Vintersaga!

Hej kryssvänner!

Blir ni också förvånade, en dag utan regn!
Så det har regnat nu i flera dagar, var tog den vackra hösten vägen?
Ett lätt kryss hade Eldemann satt ihop idag, roligare är det om man får gnugga sina ”geniknölar” ett tag…
men det är ju så olika vad man tycker är lätt eller inte beroende på vilken musik man lyssnar till, min svaga sida
är ju hårdrock och den nyaste popen.

Ha det gott och njut av dagen!

Mina härliga tjejer!

Ute igen….

Äntligen kontakt med yttervärlden!
Efter en dryg vecka utan fungerande internet och fast telefoni
känns det onekligen inne att vara ”ute igen”.
Tänka sig att vi blivit så beroende av nätet… Skrämmande hur sårbart vårt samhälle har blivit, det märker man när strömmen försvinner, det är ju ingenting som fungerar och gång på gång kommer man på sig med att trycka på lysknappen ”å javisst ja, ingen ström.”
Nu är jag uppkopplad igen och har bäddat ner mig med datorn i knät och surfar runt, läser tidningar osv.
Ganska mysigt faktiskt, jag har mina småhundar bredvid mig och dom gillar när matte lata sig.
Saknar bara en god kopp kaffe och en kvällsmacka,
hm… man kanske skulle skicka ett mail till ”gubben” inne i köket…

Kontaktsvårigheter…

I en hel vecka har vi nu varit utan fungerande telefon och därmed också internet,
man känner sig verkligen som ”enslingen på skäret…”
Visserligen har vi ett usb-modem med mobilt bredband att tillgå men det kostar ju lite extra och så är vi flera
i familjen som behöver vara uppkopplade då och då.

En sån underbart vacker höstdag vi haft i några dagar och då passar man på att plocka in diverse grejer som står ute i trädgården,
för nu lär det inte bli mycket framöver av att sitta ute i alla fall inte annat än på altanen.
Idag regnar det igen, trist men då får man väl göra något innejobb för det finns det ju alltid.

Vår äldsta dotter är hemma nu och har med sig sin lilla hund, tyvärr kommer våra hundar inte sams med varandra.
Det vore klart roligare om de kunde springa och leka med varandra men
det är bara att gilla läget och göra det bästa av situationen för att undvika att det blir bråk.

Mitzi tycker det är kul att springa fritt i skogen och känna alla spännande dofter.
Hon gillar att mysa på morgnarna och just nu har hon krypit ner under täcket så det syns bara en liten svanstipp. :)


Bild:Fotoakuten.se

Lördag 10 september

Vaknar till ett ihållande regn,
nästan så hundarna tvekar att göra sin morgontur. Efter Melodikrysset och lunchen bär det iväg till Skellefteå för att fira
en nybliven tonåring. Vi packar in oss alla i samma bil tillsammans med paket, blommor och hunden Mitzi.
Mitzi är äldsta dottern hund och de är nu hemma på besök, övriga i hundflocken fick stanna hemma och ”vakta huset”
De gillar inte alls att stanna hemma när de ser att vi gör oss i ordning att åka iväg, det gör att svansar hänger och
ögon som förföljer en var man än går. Om sen matte sätter på radion då förstår de att ”nu är det kört” :)

Vackra blommor i favoritfärgen till trettonåringen…

Att få vara tillsammans med barn och barnbarn då lyser solen vilket väder det än är…
Stunder vackra som pärlor att spara i minnenas arkiv.


”Så här liten var hon när vi hittade Mitzi”