Vi satt vid köksbordet när vi hörde en duns…
”Vad var det, det var väl inte en fågel som flög i rutan?”
Vi går ut på altan och där ligger den lilla fågeln alldeles orörlig,
jag tar upp den i mina händer, andas försiktigt mot dess näbb och jag känner hur det lilla
hjärtat pickar.
Jag håller kvar den en stund så den får värme och kan återhämta sig och vakna till ordentligt.
Ett sånt äventyr, lilla vän!
Så får den sitta på vedtraven och ”fundera” en stund innan den bestämmer sig för att flyga iväg.
Ni kommer väl ihåg att hjälpa fåglarna nu när vintern är i antågande och tänk på att
hålla katterna inomhus…
