Lillebror var bara två år när mamma fick bröstcancer och låg på sjukhuset i flera månader utan att få komma hem eller att vi fick besöka henne. Det var tråkigt och vi längtade så mycket efter henne. Pappa hade börjat en omskolningskurs på annan ort och kunde inte komma hem annat än på helgerna. Därför fick vi hjälp av kommunen med att en sk hemvårdarinna skulle bo hos oss och sköta om oss tre barn.
Så en dag kom Förklädeshäxan och flyttade in till oss.
Min bror och jag kände genast att vi inte tyckte om henne och att hon inte tyckte om oss. Hon var gammal och sträng och hade mycket bestämda åsikter om hur barn skulle uppfostras. Vi var ju vana att bli sedda och att man lyssnade på oss.
Nu var det annat som gällde för nu var det Förklädshäxan som bestämde!
Pappa hade tagit in en stort vedträ in i köket till lillebror som han fick spika in små spikar i. Lillebror var mycket road av spikandet och kunde sitta sysselsatt väldigt länge.. Men nu tyckte inte Förklädshäxan att det passade sig att ha ett vedträ inne på köksgolvet så därför kastades det ner det i källaren. Då spikade lillebror sina små spikar i köksgolvet i stället!
Vi visste väl att det var ingen bra idé, men ändå så skrattade vi i smyg.
Vi hade en hund, käre goa Trim en svart/vit spets som liknade en karelsk björnhund.
Trim var snäll men en stor och stark och livlig hund. Han var van vid att få vara inomhus med familjen men det tyckte inte Förklädshäxan passade.
Hundar ska sitta kopplade ute på dagarna och ska bara vara inne på nätterna tyckte hon.
Första kvällen som hon skulle ta i hunden gick det undan. Trim var som sagt en stor, stark och livlig hund och längtade in i stugvärmen efter att ha suttit bunden hela dagen. Följden blev att Förklädshäxan hängde som en vante i Trims koppel när han rundade hörnet och Förklädshäxan hamnade på huvudet ner i snödrivan.
Heja Trim! Heja Trim! sa vi tyst för oss själva där vi stod i fönstret och tittade och därefter fick Trim vara inne med oss på dagarna.
Vintersaga 