Man blir aldrig för gammal
för att förälska mig i en liten nalle,
det här är den senaste som fick följa med mig hem, den låg i en låda på loppisbutiken och bara väntade på mig. :)
Nallesamlare…
eller egentligen kan man med ett finare ord kalla sig för ”arctofil” – alltså en teddybjörnsfantast.
Det här är min första nalle från 50-talet.
Tidens tand har satt sina spår därför har han fått nya fotsulor.
Av alla lekar han har hängt med i så har ena armen lossnat, den hålls på plats av en babytröja.
Tyvärr ingen dyrbar Steiff-nalle finns det i min samling och mina nallar har egentligen bara sitt värde i affektionsvärdet.
Teddybjörnar är ett av de populäraste samlarobjekten i hela världen.
Priserna för alla björnar har ökat kraftigt under de senaste åren, men alla tiders rekord slogs ändå
när ”Happy” 1989 auktionerades ut för 86.000 dollar.
Men som sagt..
nu har jag ingen ”Happy” i min samling och Peter Plutky från Antikrundan skulle inte värdera
min samling till många kronor.
Men för mig är de värdefulla och de är personliga minnen av goda vänner, därför har alla nallarna fått en liten etikett med
min väns namn och året jag fick den.
Många har genom åren försökt analysera exakt vad som är teddybjörnens charm. Men just ordet ”Happy” sammanfattar väl
den skönhet och personlighet som vi alla söker i våra teddybjörnar.
Titta bara in i deras stora, mörka ögon och så slår nog hjärtat ett extra slag.
Det är precis en sådan upplevelse teddybjörnen ska bjuda på, nämligen kärlek och uppskattning, snarare än rikedom.
Den mest värdefulla teddybjörnen
för de flesta nallesamlare, oavsett hur mycket den kostade,är den där allra första nallebjörnen
som man hade i ”barndomslandet”.
Den animerade nallen kommer från Vicke
