Nallar…

Man blir aldrig för gammal
för att förälska mig i en liten nalle,
det här är den senaste som fick följa med mig hem, den låg i en låda på loppisbutiken och bara väntade på mig. :)

Nallesamlare…
eller egentligen kan man med ett finare ord kalla sig för ”arctofil” – alltså en teddybjörnsfantast.

Det här är min första nalle från 50-talet.
Tidens tand har satt sina spår därför har han fått nya fotsulor.
Av alla lekar han har hängt med i så har ena armen lossnat, den hålls på plats av en babytröja.

Tyvärr ingen dyrbar Steiff-nalle finns det i min samling och mina nallar har egentligen bara sitt värde i affektionsvärdet.

Teddybjörnar är ett av de populäraste samlarobjekten i hela världen.
Priserna för alla björnar har ökat kraftigt under de senaste åren, men alla tiders rekord slogs ändå
när ”Happy” 1989 auktionerades ut för 86.000 dollar.

Men som sagt..
nu har jag ingen ”Happy” i min samling och Peter Plutky från Antikrundan skulle inte värdera
min samling till många kronor.
Men för mig är de värdefulla och de är personliga minnen av goda vänner, därför har alla nallarna fått en liten etikett med
min väns namn och året jag fick den.

Många har genom åren försökt analysera exakt vad som är teddybjörnens charm. Men just ordet ”Happy” sammanfattar väl
den skönhet och personlighet som vi alla söker i våra teddybjörnar.

Titta bara in i deras stora, mörka ögon och så slår nog hjärtat ett extra slag.
Det är precis en sådan upplevelse teddybjörnen ska bjuda på, nämligen kärlek och uppskattning, snarare än rikedom.

Den mest värdefulla teddybjörnen
för de flesta nallesamlare, oavsett hur mycket den kostade,är den där allra första nallebjörnen
som man hade i ”barndomslandet”.

Den animerade nallen kommer från Vicke

Jag måste hej…

Jag måste hej, jag måste hej, jag måste hejda mej när jag ser en …

Jag gjorde det igen…
kunde inte motstå ännu en tekanna, hittade denna gulliga kanna på Reprisen idag och 40 kr kan man väl få
slösa bort en tisdag?
Egentligen galet att köpa fler kannor när man gott och väl klarar sig med bara en men det måste
vara någonting med tekannans formspråk som jag faller för.

Vill du kika på mina tekannor kan du läsa här:

Mer om tekannor

Stig gör mig nostalgisk….

Idag gjorde jag ett riktigt fynd på Kupan och mitt framför näsan på en antikhandlare :)
Stig Lindbergs tallrikar Coq för 25 kr/st,
det kan man säga var ett riktigt fynd!

Stig Lindbergs serie Coq har en särskild dragningskraft på mig och jag blir en aning nostalgisk,
eftersom det var de första tallrikar min man och jag hade i vår första lägenhet…

Nu är jag på spaning efter mjölkkannan och en karott med lock och handtag, som vi också hade men som
med åren har försvunnit.

”Önskefynden…

Jag fyndade Bo Borgström…

Vilket fynd jag gjorde i dag på Röda Korset ”Kupan”!
Som jag har letat efter dessa tekoppar och så hittar jag sju koppar med sockerskål och gräddkanna
för bara 25 kronor koppen. I slutet av 60-talet fick jag tekanna och fyra koppar av min blivande svärmor
och med åren så finns det bara kannan och två koppar kvar.
Men nu så jippi, en sån tur jag hade!
Så köpte jag ett fat ur Stig Lindbergs serie ”Therma” och en väggbonad.
En riktigt fyndig dag…

Glimtar från köket…

Här bjuder jag in dig till mitt lilla kök…

Jag tycker om gamla trälådor men de är numera inte så lätta att få tag på och brukar inte vara så billiga heller. Denna EVE-Margarinlåda har jag haft i flera år och i den har jag kryddburkar, praktiskt och lätt tillhands bredvid spisen.
En sliten kanna står på fönsterbrädan i närheten av krukan med murgröna, jag trycker det är charmigt att den slingrar sig så ostyrigt runt kannan.
Den här lilla kopparpannan är ett minne från svärfars mor, det enda minnet han har av henne eftersom han lämnades bort som liten. Kaffekvarnen är en nyproduktion men har ändå några år på ”nacken” och det händer då och då att jag mal några bönor bara för att få känna dofterna som man minns från förr.
Denna teak-låda från 60-talet är egentligen avsedd för läskedrycker men passar bra för matolja, vinäger m.m

Höganäskrukorna, spruckna men fina ändå, de har fått sin plats uppe på kylskåpet. Jag kommer ihåg att mamma brukade förvara lingonsylten i den stora bruna krukan.
Det här är mammas kaffekvarn från 40-talet och köpt i byns lilla lanthandel, tyvärr var jag tvungen att måla om den, men i samma färg, för det var någon som hade lekt med färg och målat den illröd… Den här fick jag ofta mala kaffebönor i, jag var stolt att få hedersuppdraget och så gott det doftade och ibland hände det att jag tuggade på en böna. Var det måhända på det viset man lärde sig bli en kaffeälskare?
Hushållsvågen är bara till ”ögongodis”, kan du se skylten ”Himla välkommen?”
Och denna teak-lådan används som servettställ.
Det här är min samling av mortlar, vad det nu ska vara bra för eftersom man bara använder en per gång… :) den som används nästan dagligen är den stora järnmorteln. Morteln av metall var mors och den lilla marmor-morteln är en julklapp från 70-talet.

Jag har en gott öga till gamla saker och då menar jag inte direkt att de behöver ha något större värde i pengar, jag tycker att de gamla tingen har en ”själ” och en egen historia. Hamnar därför ganska ofta på secondhandbutiker och då händer det att det följer med hem en och annan grej…
sist fick jag ögonen på denna vackra skål och vem kan väl motstå den?

Att det är Bo Fajans det såg jag direkt, men har inte kunnat identifiera signaturen B B.
Vet du vem konstnären är, då blir jag jätteglad om du vill berätta det för mig.

Är detta Maggie?

Häromdagen slank jag in på Röda Korsets secondhandbutik och fastnade för detta fat.
Jag ser att det är från Bo Fajans men vem är konstnären?

Bo Fajans 1874-1967

Bo Fajansfabrik grundades på Barkbacken i Gröneberg Gävle 1874 av Erik Boberg. När Erik avled 1876 togs verksamheten över av sonen Johan-Erik Boberg som i sin tur tog hjälp av brodern August. I fabriken tillverkades konst- hushålls- och prydnadsföremål, ofta i gul fajans, men i samband med första världskriget utbrott så minskade produktionen avsevärt.

När kriget var över byggdes fabriken ut och i början av 1920-talet ombildades företaget till aktiebolag, med familjen Boberg som ägare. Namnet kortades också ner till Bo Fajans.

Tillverkningen pågick fram till 30/6 1967 då fabriken lades ner. Tomt och fastigheter tvångsinlöstes av Gävle kommun, som i sin tur under några år hyrde ut lokalerna till ägarna av Steninge Lervarufabrik. Bobergs Fajansfabrik AB likviderades sedan i december 1968.

Text och bild från signaturer.se

Kan det möjligen vara Maggie Wibom, hon signerade med ett M under tiden 1925-1933.
Tänkte mig att det som ser ut som ett W egentligen är ett upp-och nervänt M, vad tror du?

Det vore roligt om det är ett fat av Maggie Wibom, hon har ju en intressant historia.

Maggi Wibom 1899-1961

Jonny Margareta Wibom, keramiker och skulptör, född i Gävle den 21 november 1899, utbildad vid Konstfack 1921-24, därefter anställd som dekoratör vid Bo Fajans perioden 1924-33. Hon formgav även egna föremål under denna tid.
1933 lämnar hon Bo Fajans och försörjer sig därefter som frilans åt Gefle Porslinsfabrik och St Eriks Lervarufabrik i Uppsala. I slutet av 1930-talet ägnar hon sig åt studieresor i Europa. Hon besöker Danmark, England och Frankrike innan hon 1938 kommer hem igen och startar sin egen keramikverkstad ”Stockholms Keramik HB” på Grev-Thulegatan 9. Hon var då en av de första kvinnor som öppnade egen verksamhet i Sverige.
I sin egen verkstad hade hon ett flertal anställda och det som tillverkades såldes genom olika varuhus och hemslöjdsbutiker. Maggi skapade unika figuriner och skulpturer, dessutom en hel del bruks- och prydnadsföremål. Hon har även gjort en del offentliga utsmyckningar.
Under 1940-talet blir Maggi mer och mer sjuklig och måste därför trappa ner på verksamheten. 1949 måste hon sluta helt och samma år går även hennes företag Stockholms Keramik HB i konkurs. Hon avled i Sundsvall den 20 januari 1961.

Jag tycker det är spännande med gamla saker särskilt om man fantiserar lite och tänker på dess historia,
vem har ägt detta fat och hur har det använts under alla år under dess väg hem till mig…
jag tycker det är väl värd de 35 kronorna som jag fick betala.
Vad tycker du?

Och en té…

Av en anledning som jag inte vet så är jag så förtjust i tekannor
för egentligen behöver man ju bara en…
Jag har redan samlat på mig några och de flesta står uppe på köksskåpen bara som ögongodis.
Här kan du se mina tekannor

Den här kannan är mitt nyaste tillskott, vår dotter köpte den för några år sedan när hon arbetade på Irland.
Nu kom den fram när hon gick igenom sina lådor och hade jag turen att få denna vackra och ovanliga tekanna.

Visst är den väl fin?

Här nedan en teburk med digitalklocka, köpt 1991 hos Hålsténs Ur och Optik.
Det var en present till dottern som nu blev en present till mamma.:)

Röda Carnaby…

Det här är inget loppisfynd,
den mittersta vasen på bilden är en bröllopspresent, men nu är det ju så länge sedan att den nästan har blivit antik. :)
Vasen heter Carnaby och är designat av Per Lutken (1916 – 1998) som arbetade för Holmgaard i Danmark.
Det visste vi inget om när vi fick den som present, sen dess har den följt med i alla flyttningar och klarat sig från klåfingriga
små barnahänder och ystra katter.
Jag har alltid tyckt väldigt mycket om vasen så den har alltid stått på en väl synlig plats, jag gillar den läckra röda färgen med den vita insidan.
Den känns mycket 70-tal.
Efter som åren gick hamnade den på äldsta dotterns hylla i hennes tonårsrum och därefter packades den ner som hennes minnessak
hemifrån.

Nu ser jag på nätet att priset för vasen är 645 dollar, men kan det verkligen vara möjligt???

Flickan Hope

Vet du något om vem som har gjort denna bedårande lilla tavla?
Hope heter den och Aljabary tycker jag mig kunna läsa som signatur.

Det var vår son som vid ett besök på sekonhandaffären fick se den ligga på en undanskymd plats och frågade
mig ”Ska du inte köpa den här, det är ju ett koppartryck?”
Jag är glad att han uppmärksammade mig på den, jag tycker den är så fin och pryder sin plats på väggen.
Tio ”guldpengar” fick jag betala för konstverket.

Vet du något om tavlan vore det roligt om du hör av dig.

Kan det vara en Vicke Lindstrand?

Vet du vem som har designat snäckskålen?
Jag har letat på nätet men har inte hittad någon som exakt ser ut som denna skål från 50-talet.

Kan det vara Vicke Lindstrand?
Jag såg en ”snäcka” i svart på ett foto från Vicke Lindstrands utställning och då föddes tanken att han kanske även har
designat min snäckskål. Snäckskålen som har tillhört min mor och var en present från någon kär vän.
Mor var väldigt rädd om den fina skålen och den stod mest i skåpet med glasdörrar och därför är den också i ett perfekt skick.

Vet du något om min snäckskål?
Det vore roligt om du i så fall ville berätta vad du vet.