Men så trist
min sida ser ut med en stor bild på tummen ner
tänker jag när jag loggar in på Vintersaga och idag som det är så positivt väder,
så fram med positiva tankar och härliga höstbilder…
Vid lunchtid tog vi en skogspromenad, Mitzi, Tindra och jag, i det vackra vädret.
Funderade om jag skulle våga släppa Mitzi lös i skogen, skulle hon komma tillbaka till mig när jag ropade?
Jag är ju bara Mitzi hundvakt medan hennes matte är borta och hon är ju förstås inte lika samspelt med en ”vikarie”.
För säkerhets skull hade jag garderat mig med små korvbitar att fresta med.
Glatt springer hon iväg på lätta tassar över stock och sten…
”Mitzi, kom! Dodji, dodji! Mitzi chao!”
och kommer lika snabbt tillbaka! Vad kan det bero på, på vikarien eller på korvbitarna?
”Jag tyckte precis jag hörde nå’t om korv…”
