Prova-på…

I kväll fick Iris och Solvei följa med till SPK:s hundträff i Hundvis superfina lokaler.
Här är länk till Hundvis
Vi for dit mest för social träning för Solvei, nyttigt för henne att få se att det finns andra hundar än
de som finns i den egna flocken.
De var mycket spännande att prova på hoppa över hinder (några cm över marken) och få sin belöningsgodis,
efter några försök hade de fattat vad de skulle göra. Efter att ha lyckats några gånger med hoppningen var det
dags att bekanta sig med tunneln. Iris var först tveksam, ”ska man verkligen ge sig in i där, trots att
matte kikar in från andra hållet?”
Solvei tvekade inte utan rusade med full fart igenom tunnel.
Iris ville väl inte vara sämre än lilla syster, som bara är fem månader, så efter några försök fixade hon
också att krypa igenom. Det är roligt att vara duktig såg det ut att tänka.
Iris fick också prova på att gå slalom, jag blev verkligen imponerad av hur snabbt hon förstod vad vi ville
att hon skulle göra.
En trevlig kväll som gav mersmak…

DSC02940 DSC03371

Annonser

Faran från ovan…

I morse när jag stod på altanen såg jag
duvhöken som segelflög över gården och liksom stannade i flykten och spanade in hundarna
som sprang runt på gårdsplanen. Jag ropade till och klappade i händerna och plötsligt försvann
den långt över grantopparna.
Jag läste på nätet att en duvhök kan slå ner på en liten hund och särskilt om hunden springer lös då
kan den ses som ett byte. Usch så hemskt om det skulle hända, nu vågar jag inte släppa ut de
minsta hundarna utan att själv vara ute.
Nova och lilla Solvei skulle kunna vara ett lätt byte, de ser ju ut som små harar när de skuttar
efter varandra…

duvhok_DH
OBS! Detta vackra foto är lånat från UOF:sida

http://gamla.uof.nu/galleri/duvhok.html

Nu är det tänt…

Nu har vi gatlyse vid lilla huset i viken,
känns väldigt lyxig måste jag säga.
Gemensamt med alla grannar har vi köpt in stolpar och anlitat en grävare för att få stolparna
på plats, därefter kopplas stolpen in till det egna elnätet och på så sätt betalar var och en sitt eget
gatlyse via elräkningen.
När jag nu ikväll gick ut med hundarna så lyste som ett pärlband efter byavägen, kändes bra att kunna
se var man sätter ner fötterna.

Vad är det man brukar säga: ”Förbanna inte mörkret tänd ett ljus …”

4291333334_4a0ddf0e0e

Oktobermorgon…

Det var den första morgonen med frost på marken.
Luften var klar, frisk och kall.
Hon drog upp blixtlåset under hakan och tänkte att nu är det dags för både
mössa och vantar, för det här är bara en försmak av vad som väntar.
Naturen hade klätt sig i sina vackraste höstfärger och förberedde sig nu för
vila och återhämtning.

DSC09460

Den första frosten gav henne alltid en känsla av vemod även om hon kunde se löftet.
Löftet om en nu vår, i knopparna som väntade på att vintervilan var över.
Trädgården låg nu stilla och tyst sedan möbler och pynt städats undan.
Hon tyckte att det kändes ödsligt och tomt men också en känsla av lugn och harmoni.

Naturen låg så nära inpå att bara med några steg kom hon in på stigen som slingrade
sig mellan gammelgranarna och där mossan gjorde stenarna mjuka. Där fann hon naturens
egen ”pyntbutik” och med varsam hand plockade material till höstens krukor och
lådor.
Hon följde stigen, stannade upp, tittade sig omkring och tänkte…
I vems fotspår trampar jag, såg de också naturens under, tänkte de också
vem går här efter mig i mina fotspår?

Var inte för säker…

Jag måste bara få dela med mig av en historia som jag hörde igår,
hoppas att jag kan återberätta den på rätt sätt.

Historien utspelar sig uppe hos Sankte Per.

St-P

Pastor Jansson har knackat på hos Sankte Per, kliver in och möter Sankte Per.
”Och vem är det här då?” Frågar Sankte Per
”Det är Pastor Jansson och jag har en reserverad plats här.”
Sankte Per bläddrar i sina anteckningar och svarar
”Jag kan inte se ditt namn någonstans…”

Under tiden öppnas porten och en man kommer in.
”Jaha, jag ser att det är busschaufför Andersson,
var så god och stig fram, det finns en plats vid honnörsbordet
som är reserverat för dig,” säger Sankte Per.

”Men det är väl konstigt,” säger Pastor Jansson.
”Jag har ju talat om dig i mitt arbete i kyrkan varje söndag!”

”Du förstår, så här ligger det till,” säger Sankte Per.
”När du har pratat om Gud så har alla i kyrkan tänkt på
nåt annat…
men när busschaufför Andersson har kört bussen
då har alla i bussen inte tänkt på nåt annat än på Gud.”

Så kan det gå, man får aldrig ta något för givet…. :D

Bara en siffra…

Åldern är bara en siffra brukar man ju säga
och visst är det väl så att åldern säger inte mycket om vilken fantastisk person som finns där
innanför.
Tänkte på det senast igår när vi firade min ”stora syster” på hennes jämna årsdag. Vi är som
de ryska dockorna…

russian-matroshka_no_bg

vi bär på alla åldrar som vi har passerat och längst in hittar vi den lilla flickan.
Vi kan ge henne utrymme att då och då komma upp och berätta för oss om alla roliga och spännande
äventyr från barndomslandet. Då allt var möjligt och hela världen var god och att hjälpa till i det
dagliga arbetet var en del i leken.

Klicka på länkarna om du vill ta del av bardomsäventyren.

Kunde faster Märta hoppa rep?
Märta min älsklingsfaster
Vad hände med storfiskarvalsen?
Familjen Wiklund