Hur gick det sen…

Hur gick det sen…

Man blir ödmjuk över livet och tänker på kedjan där allt hänger ihop och vad hade hänt om någon av länkarna brustit, ja då hade i alla fal inte jag suttit här och skrivit ner deras historia.

Hur gick det för Carl Jonas och Anna Lisas barn?

Flickorna Matilda, Johanna och Emma gifte sig och fick som man sa på den tiden” ganska gott ställt” det kan man se på foton på vackra, finklädda barn.

Jonas Anton (min morfar) flyttade redan som mycket ung ifrån pitebygden, då som nu fanns jobben norrut, han levde ett kringflackande liv och finns inte i några flyttlängder men vi ser att arbetat med sten-och anläggningsarbeten i bl.a Porjus, Riksgränsen och Narvik.

1919 då Spanska sjukan härjade då låg han sjuk en längre tid, 100 år från Coronan.

I Narvik träffade han min blivande mormor, Jentine Syrene som arbetade i hushåll, de gifte sig i Narvik och fick senare sonen Daniel som dog bara efter några veckor. Då min mor, Anna föddes befann de sig i Gällivare och efter en tid åkte de ner till Önusberget, Piteå. Det var inte så välkommet, föräldrarna var döda och äldre släktingar hade tagit över gården, där fanns ingen plats. Äktenskapet var olyckligt och slutade i en vårdnadstvist och den lilla flickan placerades i fosterhem.

När jag nu tittar på gamla foton så ser jag vilken skillnad i levnadsförhållanden dt var, kusinerna i vackra fina kläder jämfört med flickan i hemsydda kläder av gamla paltor.

Jonas Anton hade förstört sina lungor i det hårda arbetet, han drabbads av TBC och dog i 60 års åldern.

Jentine Syrene hamnade på sjukhus och levde där resten av livet.

Flickan Anna fick det trots en tuff star i livet ett ganska bra liv, gifte sig med sitt livs kärlek, levde ett strävsamt men kärleksfullt liv , fick tre barn och levde i över 80 år.

Nästa gång tänker jag skriva ner något om starka kvinnoöden.

Släktforskningen startar om..

Jag har börjat om med min släktforskning som har legat på is i några år, det känns roligt och intressant igen att kunna ta del av livsöden som utspelades för flera hundra år sedan och jag känner på nåt sätt en viss gemenskap för ju mer man får veta så dess mer levande blir de.

Här några exempel från släkten Gabriel Nyström och Elisabet Hammarberg som i mitten på 1700-talet bodde i Borgfors där Gabriel arbetade som sågkarl. De fick tre barn Carl som dog i difteri som 8 åring, Maria Chatarina och Johannes som bli min anfader.

1802 när Gabriel är 45 år så försvinner han från alla husförhör och andra källor men det finns en liten anteckning om att han ”avvikit” var och varför det vet vi inte men vi tror att det kan ha varit till Norge eftersom en närboende har ”avvikit till Norge” samma år. Varför stack Gabriel och lämnade hustru och barn 12 och 8 år gamla, familjen blir inhyses och fattiga.

Maria Chatarina arbetar som piga och träffar där drängen Samuel Lundkvist och blir ett par. Stackars Samuel har haft en svår barndom, föds oönskad och Oä och med ett handikappat ben. Samuel döms för stöd till spöstraff och livstids fängelse och sänds till Varbergs fästning. Maria Chatarina skriver och begär nåd för honom men vi har inte kunnat se att han fick komma hem.

Johannes som är min anfader, arbetar som dräng i Svensbyn och i Wilhelmsdal i Bölebyn, träffar pigan Brita Jonsdotter och flyttar upp till Önusberget och där bygger det upp sitt hem. Sju barn föds det är Johan, Carl Jonas, Brita Chatarina, Johanna, tvillingarna August och Anna Erika och minstingen Isak.

Carl Jonas som blir min anfader, gifter sig 1863 men hustrun dör och han blir ensam med två söner. Car Jonas gifter om sig med pigan på gården, Anna Lisa Öman och de får fyra barn, Johanna. Emma Matilda och Jonas Anton (som blir min morfar)

Äldste bror Johan bor också på Önusberget han är gift med sameflickan Eva Lisa Eriksson från Arjeplog de har åtta barn. Johan dör endast 43 år gammal och änkan och barnen antecknas som ”vistas på socken”. På gården bor också brodern Isak med familj om fem barn.

En av sameflickan Eva Lisa och Johans söner, August f.1863, döms i Arjeplog för stöld av öl till 4 månaders fängelse och förlorad medborgerligt förtroende, efter avtjänat straff flyttar han till Norge, bor första tiden vid Sulitelma och gifter sig och blir far till fem barn.

En dotter till Eva Lisa och Johan, Johanna blir mor mor till åtta barn varav fyra är handikappade, det är inte svårt att tänka sig in vilken tragedi det måste ha varit.

Mera tragedier.

Anna Erika, syster till min anfader Carl Jonas, gifter sig Johansson och de får sju barn. En av sönerna Karl Johan flyttade till Norge och där bildade familj. Karl Johan befann sig på en båt som torpederades av engelsmännen 1941.

Han son Johan Aksel f. 1909 dog 1930 i en båtolycka med en valfångstbåt som kapsejsade i en våldsam stomvåg, han blev endast 22 år och efterlämnade hustru och 2-årig son.

Fortsättning följer.

Anteckningar från första sommaren

Fredag den 19 juli 1996

Sommaren fortskrider och i helgen börjar Piteå Dansar och Ler och som vanligt har de tur med vädret. Så mycket regn som det har kommit denna sommar och så nu just denna helg spricker det upp och blir fint, I går kväll cyklade vi från Öjebyn och gick runt på festivalområdet, tyvärr orkade inte T följa med utan valde att stanna hemma. Men på lördag planerar bröderna J och T att gå ut till festivalen. I dag har jag och E gått runt på stan och festat efteråt åkte vi hos mormor sedan vi hade helghandlat. Jag fyndade ett par gamla kängor för 30 kronor på auktionen som hölls på Rådhustorget. Svåger T och svägerska G kom susande på motorhojen och de tyckte vi hade gjort så fint här på stugan. Friggebodan har nu kommit på plats och ikväll har jag pyntat lite så snart fattas bara gardinerna.

Man kan höra ljudet från stan ända hit ut, mer och mer börjar det kännas som att kommer att bli vårat smultronställe. Saknar Anna men hon kommer snart hem det ska bli så roligt att höra vad hon tycker om hur Näsudden är nu.

Grannen kom förbi och tycker att vi har det så fint sen säger hon ”säkert är Signar glad över att ni nu är här och fortsätter som han velat och går i hans spår, sen så är ju Jan så lik Signar när han går omkring här ute”

I lördags dukade vi långbord ute på gräsmattan och tänk att vi hade så tur med vädret

19 augusti 1996

Så är man då 50 år fyllda…. konstigt men det känns inget alls märkvärdigt, som alla andra år frånsett att det blir mer uppmärksamhet. Jag sitter på altanen, solen skiner och det blåser ljumma vindar och är härligt ensam här och idag har höstterminen börjat. Vi ska äta och fika här ute senare på eftermiddagen, jag mår så gott och har nyss kommit hem från en promenad med hundarna så nu ska jag ta mig en god kopp kaffe med ett glas vin dagen till ära.

Små anteckningar från -96

I dag tittar jag i lådor ”med sånt som sparats som nostalgi och som inte går att slänga”

här hittar jag små antecknings böcker med vardagshändelser med familjen en skatt vill jag påstå och som påminner om guldkant i vardagen.

Så här skriver jag i dagboken från Näsudden 30 juni 1996:

Sitter på altanen och försöker summera ner vad som har hänt och varför vi är här. Farfar är borta men finns ändå så nära just här på Näsudden. Vi har stökat och pyntat för att få stugan att kännas som vår men ändå att den får behålla mycket av det gamla. Sommaren har inte riktigt velat infinna sig ännu men vi hoppas fortfarande då semestern börjar nästa vecka. Tobbe och Maggan och pojkarna kom hit och vi gjorde majstången, så nu står den där den alltid brukar stå. Midsommardagen var mormor här hela dagen och som tur var så var det soligt och varmt hela den dagen. Idag har Jan börjat pumpa ut vatten från bassängen för att rengöra den, just nu är han och hundarna en tur med båden, de fick med sig en picnickorg och det är ju som viktigast. Igår kom vi hit till stugan ganska sent faktiskt, det är ju kyrkmarknad i Öjebyn och Summer Games i helgen. Vi gjorde en skön brasa och satt och myste, vi känner alla att här kommer vi att trivas och må gott jag känner på mig att Farfar och Farmor är nöjda över att det blev så här.

Måndag den 8 juli 1996

En arbetsdag kvar till semestern och sommaren har inte riktigt kommit ännu. Men nu så!

Jan håller på att mäta upp var friggebodan ska placeras, den ska hämtas från Tällträsk där den stått vid mormor och Ingvars stuga den som de säljer nu denna vecka. Jan gjorde ett försök att hämta den i lördagas men stugan var för tung för att ta på släpvagnen så nu är transport beställt till på torsdag. Ett lass sand kommer också så nu ska det bli fint i bassängen. Det är mycket att göra men det är roligt och vi mår så skönt här.

E ligger eller sitter och läser sina hästtidningar och radion spelar sommarmelodin In the summertime med Mungo Jerry och kl är nära 23 och myggen är på G.

Fortsätter en annan dag med fler anteckningar från år 1996

Storsund min by på 50-60-talet

Hörde på P4 Norrbotten att någon berättade om byn Storsund otur så hann jag inte höra från början, jag började tänka på hur det var på den tiden då jag växte upp just i byn Storsund.

Min familj, mamma, pappa, storebror, jag och lillebror flyttade dit 1956 vi kom från Gråträsk där pappa hade arbetat som smed men nu hade de blivit ont om smedsjobb. Pappa började arbeta som svetsare och reparatör hos firman Norrbottens Entreprenad AB som höll till i uthuslängan på gården vid det Gamla Järnvägshotellet, det som nu renoverats så fint och ägs av Mats Schubert.

På den tiden fanns två handlare, det var Konsumbutiken och det var Nordlunds Diversehandel som ägdes och drevs av Eskil och Ingrid Nordlund. Tåg och rälsbussar stannade för av och påstigning och man köpte sin biljett av kassörskan Magnhild Lundman och senare också Doris Berg, där i järnvägshuset hämtade man sin post som man fick i sitt lilla fack med egen liten nyckel, vi hade fack nr 3. Stinsen, farbror Lindén så kallade vi honom, nåt förnamn hörde jag aldrig, han mötte tågen och vinkade av dem, han hade sin bostad i stationshuset.

Järnvägsstation blev en slags samlingspunkt för alla, det var ju där vi fick en ”doft av den stora världen” vi ungdomar stod ofta där och hängde.

Biograf fanns också, Biografen Svalan, där ordnades ibland också dans. Första gången jag gick på bio tror jag biljetten kostade 1.75, det var alltid en stunds paus mitt i filmen eftersom de skulle byte filmrulle. Där såg jag tillsammans med mina kompisa den filmen där Bill Haley sjöng Rock around the clock, man kan säga att det var då rocken kom till byn. Vi ungdomar klappade händer och stampade takten, sen fick vi på byn höra hur förfärligt vi hade uppfört oss och vad månne bliva av dessa ungar.

Det fanns också ett café som drevs av Sonja Andersson och senare även en kiosk

Bussturer gick både till Piteå och till Älvsbyn och det fanns även taxi, Helmer Nilsson och hans söner drev droskrörelse och hade även en tid skolskjutsar.

Skolan var en så kallad B skola där flera klasser gick i samma skolsal, det var också barn som kom frrån Tällträsk som gick skola i Storsund. Småskolans fröken hette Karin Lidman och högre klasserna hade Sven-Erik Wieslander som lärare. Skolmatsalen var på skolans övervåning, den mattant som jag kommer ihåg hette Viola Bergman. Vi hade ju skoldag även på lördagar och då brukade vi få något extra gott, då kunde det ibland serveras mjölkchoklad med limpsmörgås, mannagrynskräm med saftsås eller chokladpudding. På den tiden var det ingen som skulle komma på iden att klaga på maten utan man åt det som serverades.

Vi var många barn/ungdomar som var i ungefär samma ålder och jag upplevde ett gott kamratskap och vi hade mycket roligt tillsammans. Vi samlades hos varandra och spelade skivor, ibland samlade vi gemensamt ihop en summa pengar för att få låna en lokal där vi fick ta med oss grammofon och skivor, den som kunde några danssteg lärde ut så att vi alla till slut kunde dansa. Efteråt hjälptes alla till att plocka ihop och städa så fick chans att låna någon fler gång.

En tid var där en skogsbruksskola, vad jag kommer ihåg så fanns den på andra sidan järnvägen mot badstranden.

Badstranden som vi gick till och i minnet var det ju alltid soliga varma sommarlov, där fick vi också ha simskola och jag minns hur vi satt på stranden och gjorde torrsim.

Jag flyttade från byn redan i början på 60-talet och efter att pappa gick bort -78 och mamma flyttade så har det inte blivit så många besök till Storsund, de flesta av den gamla befolkningen är ju borta och nya har kommit, så är det ju tiderna förändras.

Då jag nu blickar bakåt så har jag mest goda minnen från barn- och tonårsåren i Storsund, det är en fördel att ha fått växa upp i en trygg miljö och nära till vacker natur.

De nya boende i Storsund skulle jag tipsa att läsa boken ”Byarna och torpen i Tällträsk-Storsundsområdet” av Rune Bergman, boken finns att låna på biblioteket. Kanske roligt för er att läsa om och veta lite om personerna som en gång bodde och verkade i byn.

Det är vi som är Vintersagas pudlar

Hej Vintersagas vänner!

Nu kan vintern komma för nu har vi fått ta på oss våra vinterjackor, visst är vi väl snygga?
Vi heter Mira, Alva, Iris, Solvei, Vilda, Nova och Lotus.

Vill du se mera av oss så besök vår facebooksida Vintersaga där finns vi på många, många fina bilder och videosnuttar från vår vardag på Vintersagas kennel. Facebooksidan är uppdateras snabbare så vill du ha kontakt med vår matte så lämna meddelande där eller på mailadressen
trollet@vintersaga.se.

Hej Vintersagas vänner!

Av olika anledningar är jag inte så aktiv på bloggen,

om du tittat in här för att titta efter pudelvalpar då är det bättre att du loggar in på

Vintersagas kennels facebook den uppdateras oftare.

Vi väntar dvärgpudelvalpar v. 38-39 :)

Här kommer bilder på föräldrarna

Far: Mooncrystal´s Partyboy FI 13313/14  silver dvärg

Mor: Vintersagas Mira Månstråle SE 59046/2012 vit dvärg