Någon i vinterlandet visar fingret…
åt vem då, kan det månne vara till Kommunals ledning och dess galenskaper?
Någon i vinterlandet visar fingret…
åt vem då, kan det månne vara till Kommunals ledning och dess galenskaper?
Passande väder för innejobb städar lådor, som annars inte vill bli av. Kollar igenom ”Nostalgilådan” och inser att man kan inte spara allt. Tänker att det är synd att sms och telefon har ersatt den vanliga brevskrivningen.
Här framför mig ligger nu ”nästan hela vårt liv” i brev och anteckningar, jag läser, blir rörd och minns sånt som sen länge varit glömt och allt blir som en film. Skoltiden, tankar om jobb, framtiden, längtan, skulle vi någonsin få en lägenhet och kunna bli en familj… barnens första teckningar och sen barnbarnens.
”Du slänger väl inte?” frågar dottern i telefonen, ”Nej då, du ska nån gång få läsa alla breven”
Jag vill tacka livet… nynnar jag för mig själv.
God fortsättning och så underbart att se solen igen!
Även om den bara visar sig en kort stund så känns det att dagarna har blivit längre och man blir genast piggare och gladare.
Synd att det är så halt att man vågar sig inte ut…
Nu ska det bli skönt att snart få städa undan julen, den röda färgen känns inte lika varm och mysig när det blir ett annat ljus.
Jag tycker det är lika roligt att plocka undan som att plocka fram pyntet inför advent.
Det känns som om att hälsa ljuset välkommen åter.
I min julpyntslåda finns både gammalt och nytt, mest gammalt om man nu med gammalt menar 30-40 år gamla prylar.
Jag har haft för vana att märka sakerna med det årtalet som det köptes och ibland också med barnens namn.
Jag inbillar mig att det kan vara roligt att se för barn och barnbarn någon gång i framtiden. Med julen och julsakerna brukar man
ju ha särskilt starka minnesbilder.
Med åren har det blivit mer och mer av julpyntet som aldrig plockas fram – men jag kan ändå inte förmå mig att sortera bort.
Det finns som sagt så många minnen i julpyntslådan… små kottetomtar, ljusstakar dekorerade med glitter och annat som barnen gjort
på dagis och stolt kommit hem med – sånt går ju bara inte att slänga.
1.a december och en aning julkänsla infinner sig
när flingor dalar ner framför köksfönstret.
Känner mig trött i dag och sängen känns lockande..
bäst att ta en till kopp kaffe.
Ha en fin dag!
Vintersagas ”Höstbukett”
alla badade och klippta, några med ny frisyr,
och matte ångrar sig nästan…
men pälsen växer ju fort.
Bilden från Öjagårdens äldreboende nyårsafton 2001
Ett leende
Ett leende kan vara nog
att hjälpa människor i nöd
Ett vänligt ord kan vara nog
att bli människor ett stöd
En utsträckt hand kan vara nog
att hjälpa drunknande i land
Små ting av omsorg kan var nog
att knyta starka vänskapsband
Men oftast går vi blott förbi
de frysande och arma
Vi slösar ej vår energi
ty själva är vi varma
Men om vi rätt på saken ser
så kunde vi nog hjälpa
Sanera nöden mer och mer
i stället för att stjälpa
Vi borde göra till prestige
att göra rätt och riktigt
att i vårt PM skriva dit
Det här är Mycket Viktigt
Anna Nilsson 1922 – 2003
”Det finns människor som aldrig dör”…
Här är nu Iris i sin nya frisyr
ett första försök att få till en T60…
jag känner mig faktiskt ganska nöjd.
Vintersagas Silver Moona Månstråle
Solvei tycker det är jätteroligt att springa genom tunneln,
egentligen är det en lektunnel som är tänkt till småbarn.
Vintersagas Silver Solvei Solstråle
”Nova” Lafur’s Kiss Me Ouick
”Saga” Lafur’s Diamond Key
”Solvei” Vintersagas Silver Solvei Solstråle
”Mira” Vintersagas Mira Månstråle
”Iris” Vintersagas Silver Moona Månstråle
”Stella” Vintersagas Silver Diamond Alvea
”Alva” Vintersagas Silver Diamond Alva