Nu ska vi läsa…

Den här berättelsen från läseboken Nu ska vi läsa, femte boken Almqvist&Wiksell skriver jag på begäran av Jarl som skriver:

Jag minns att jag stakade igenom Totaram tvättar en elefant i första klass. Jag fick skäll av fröken för att jag inte kunde läsa, jag vill gärna få tag på historien igen och kunna läsa den flytande denna gång. Jarl 53 år
Här kommer den!

Totaram tvättar en elefant

Totaram var en liten pojke i Indien. En dag låg han på rygg i gräset och tittade på kråkorna som lekte kring flaff-stången framför rajans palats. rajan var en rik man som ägde många elefanter. Totaram tänkte bara på kråkorna. De lekte bestämt ”herre på täppan”, tänkte Totaram. En av kråkorna satt på flaggstångens topp, och de andra försökte knuffa ned henne. Flaggstångens topp var så hal, att ingen av kråkorna kunde hålla sig kvar där länge. Men såskojigt det måtte vara för en kråka att sitta däruppe! tänkte Totaram. Den kråkan som satt däruppe flaxade med vingarna och kraxade. Det var som om hon berättade om vilken märkvärdig kråka hon var.

Rätt som det var hörde Totaram en röst som sa: – Har du ingenting annat för dig än att titta på kråkorna och ligga och dra dig mitt på dagen?
Totaram hoppade kvickt upp och vände sig om. Han bockade sig djupt, för nu såg han vem som tilltalade honom. Det var ingen mindre än rajans överste-elefant-skötare, och honom hade Totaram stor respekt för.
– Vad håller din mor på med? frågade elefantskötaren. – Hon arbetar ute på åkern, svarade Totaram. – Och va gör din syster?
– Hon lagar middgs-maten, sa Totaram. han började känna det lite obehagligt. – Än du själv då? frågade mannen. Vad gör du för nytta? – Jag gör ingenting, svarade Totaram och såg snopen ut. – Men, sa han sen, jag skulle gärna göra nytta, om jag bara kunde hitta på något att göra. – varför är du inte ute med pojkarna som vaktar korna åt bönderna? frågade elefantskötaren.
– Jag har försökt, sa Totaram. jag vaktade en flock kor och en stor tjur åt en bonde. men så råkade jag smälla till den stora tjuren med en knäpp. och han blev vild och rusade in på gården och välte omkull två stora mjölkflaskor. och då körde bonden hem mig. Inte kunde jag veta att en stor tjur skulle vara så rädd för en käpp.
– Lilla bråk-stake, sa mannen, jag ska låta dig göra ett nytt försök. men du måste uppföra dig som en karl och inte som en liten apa i skogen. I så fall ska du få tvätta Hathi, den stora elefanten. Varje onsdag och lördag ska du få hämta honom och leda honom ned till floden. Ta med dig några skal från kokos-nötter att skrubba honom med!

Totaram tyckte att han hade haft tur, som hade fått ett bra arbete.
Han sprang bort till pojkarna som vaktade korna. För han måste tala om för dem vilken tur han hade haft.
Elefantskötaren stod och såg på pojkarna. Han såg hur de viftade med armarna och pratade ivrigt. Så tittade han på kråkorna och flaxade kring flaggstången. – Minsann är de inte lika varandra, pojkar och kråkor, sa han för sig själv och skrattade.

Totaram väntade på att det skulle bli onsdag. Han var otålig, att han började retas med sin syster Jai och hennes lilla grå kattunge. Han drog kattungen i svansen.
Men mor sa till Totaram:
– Lilla bråkstake, gå ut och rensa på åkern, så får du något att göra, och då kanske vi får lugn!

Till sist blev det i alla fall onsdag, och Totaram fick gå och hämta Hathi, den stora elefanten. Hathi kom emot honom och såg ut som ett stort svart berg. Först kände Totaram som en kanin. och när Hathi kom närmare, kände Totaram sig som en liten mus.
Totaram tänkte: När Hathi kommer ännu närmare, känner jag mig nog som om jag inte alls funnes till.
Totaram darrade i knä-vecken, när han ledde Hathi ned till floden. Elefantskötaren följde med och visade Totaram hur han skulle bära sig åt. Elefanten gick ut i vattnet. Han suckade av belåtenhet och lade sig på sidan. Totaram fick klättra upp på honom och började skrubba hans tjocka hud med kokosnöt-skalen.

När Totaram hade hållit på en stund, var han inte rädd längre. Han skrubbade inuti de stora öronen och runt omkring de små ögonen, elefanten såg mycket belåten ut.
När Totaram gick hem hade han en slant i fickan, och han kände sig mcket stolt. Han skröt för sina lekkamrater, Bala och Kalik, och sin syster Jai, och han drog den lilla kattungen i svansen igen.
När det blev lördag skulle han återigen tvätta elefanten. Bala och Kalik och Jai fick följa med och titta på. När Totaram började skrubba Hathis stora öron, var barnen mycket förvånade.
– Hans högra öra är så stort som min pappas paraply, sa Bali.
– Hans vänstra öra är så stort som vårt mat-bord därhemma, sa Kalik. – Är du inte rädd, Totaram? frågade pojkarna.
– Visst inte, sa Totaram. Hathi är sto som ett berg, men han är dum som ett berg också.
och han började hoppa upp och ner på elefantens mage för att visa hur modig han var.
Då lyfte Hathi sitt vänstra öra och viftade med det. Men Totaram fortsatte.
Då lyfte Hathi sakta sin snabel och grep tag i Totarams ben. Så dobbade han Totaram ned i vattnet och lyfte sen upp honom på nytt. Jai och Bala och Kalik skrattade, så de rullade runt på stranden.
– Hathi är dum som ett berg, eller hur? skrek Bala till Totaram.
– Ja nu kan du känna på hur min kattunge har det när du drar honom i svansen, skrek Jai.
– Jag ska aldrig dra kattungen i svansen mer, skrek Totaram. Elefanten höll honom högt uppe luftren och skakade honom.
– O du, den klokaste av elefanter, skrek Totaram, jag ska aldrig hoppa på dig mer!
Nu satte Hathi ner honom på stranden, och Totaram sprang allt vad han orkade långt in i skogen, där han slapp att se Bala och Kalik och Jai.

Sent på kvällen gick mor ut och sökte rätt på Totaram. Hon fann honom vid foten av ett träd, där han låg och sov med huvudet lutat mot en av trädets rötter. När mor lutade sig över Totaram, hörde hon hur han mumlade i sömnen:
– Jag ska aldrig mer dra kattungen i svansen!
Irene Moll Bose (från engelska)

Annonser