En vacker solig dag gjorde vi ett besök till Hembygdsgården i Svensbyn.
Tisdagskultur på Swensbylidja där man hade visning av kvarnar, smedjan, hur man tillverkar takspån, spelk och bagarstuga.
Där kunde man få träffa bagerskor, tvätterskor och smeden i arbete.
Barnen kunde få åka en runda med häst och vagn.
I logen serverades palt och vi lät oss väl smaka av bygdens välkända specialité. En tallrik med två runda goa paltar med lingonsylt och smör och ett glas standardmjölk. Mums!
I den vackra hembygdsgården med stänkmålade timmerväggar fanns att köpa kaffe och hembakt bröd.
Den äldsta gården ”Persgården” där fick man se hur en bondefamilj levde under mitten av 1600-talet. I det stora köket sprakade brasan i öppna spisen och kvinnorna arbetade med att karda ull, spinna och klippa mattrasor.
Det stora väl använda slagbordet stod dukat och liksom bara väntade på att husbonden och hans familj skulle sätta sig ner och inta sin måltid…men först skulle bordsbönen läsas…
I den lilla kammaren fanns detta fotografi av husbonden och hans hustru, de fick tio barn tillsammans.
I bagarstugan var det varmt och doftade gott av nygräddat tunnbröd för fortfarande finns det de som kan konsten att baka på gammalt vis.
Fanns det något som smakade så gott som barndomens varma nygräddade bröd med smör och som man gjorde en rulle av…
kladdigt men ljuvligt…
Svensbyliden
På Svensbyliden fanns en gång i tiden byakvarnen, sågen, smedjan, skomakaren och byns snickare, Svensby hembygdsförening har nu återskapat delar av denna miljö och gjort det till ett mycket fint utflyktsmål. Dammen, Sadelinska kvarnen, smedjan och såghuset är återuppbyggda.
Svensbylidens stolthet Persgården, en stor Norrbottensgård från 1600-talet, med bagarstuga, hölada och rundloge är verkligen sevärd. Gården ger en inblick i hur den tidens boende kunde te sig. Till bruset av Svensbyån kan man njuta av fikapaus i den stora mangårdsbyggnaden. Från Svensbyliden går en stig upp till Vallsberget.
Text från boken Pitemålet